Lat: Psocoptera eller Copeognatha
Dammlöss är en insektsordning som omfattar fler hundra arter i Europa. De är små insekter med mjuka hudar och ganska breda huvuden. De blir aldrig så stora, högst 1-2 mm i längden, och kan endast artbestämmas under mikroskop. De flesta är bleka och gulaktiga men det finns även enskilda mörkt färgade arter. De dammlöss som lever i naturen har i regel vingar och håller till på mossa och lavor. De arter som håller till inomhus har ofta mycket små eller inga vingar alls.
Endast några av de mörkt färgade arterna har funktionella vingar. När denna slags bevingade dammlus hittas i livsmedel är det inte ovanligt att man samtidigt kan se lösa avrivna vingar bland djuren. De inomhus levande dammlössen föredrar fuktiga och mörka platser – källarrum, vindar och fuktiga ytterväggar. Det tål inte uttorkning och lever av de mögelsvampar som under fuktiga omständigheter lever på väggar. Samma svampar, som inte kan ses med blotta ögat, hittas även på fuktiga möbler, fuktigt papper och inte minst i hö och halm. I nya byggnader kan det leva dammlöss de första åren, men deras antal avtager efterhand som byggnaden torkar.
I lite äldre torra hus håller de helst till under köksvasken, på platser där en möbel står med ryggen mot en kall yttervägg samt i badrummet. På hösten, när fuktigheten blir större inomhus, kommer de fram och äter av den osynliga svampväxt som i sig är ett resultat av höstfuktighet. I juletid är det oftast allt för torrt för dammlössen att leva inomhus, då flyttar de in till sina småfuktiga gömställen och lever obemärkt.
I köket hittar man oftast dammlöss i stärkelserika produkter, speciellt mjöl och gryn. Det klassiska scenariot för konsumenten är att en flod av dammlöss ramlar ut ur påsen, vilket inte är märkligt då de reproducera sig året runt om omständigheterna är varma och fuktiga nog. Varje dammlus kan lägga ett par hundra ägg. Utvecklingen från ägg till vuxen tar blott en månads tid.
dammlusens ungar liknar de vuxna individerna undantaget storleken. Dammlöss i mjölpåsar orsakar ofta diskussioner mellan konsumenter och förhandlare. Djuren är i sig ganska harmlösa och kan inte gräva ner sig i mjölet, utan lever på ytan. Men mjöl med dammlöss bör kasseras då deras närvaro är ett bevis på att varan är lätt möglig och bär okänd svampväxt, med vilket man inte ska ta några chanser med.
Om det är en nyinköpt vara som när man öppnar den visar sig innehålla dammlöss, är det knappast konsumentens egna dammlöss som hittat in i påsen. Om påsen öppnats och stängts om vartannat i flera veckor hemma hos konsumenten, kan man inte länge med säkerhet veta om närvaron av dammlös härstammar från konsumenten, förhandlaren eller ett led längre bort i distributionskedjan. Vid dessa tillfällen bör det hos förhandlare betraktas som god sed att ersätta den inköpta produkten med en annan, så att kunden får sin önskade vara samt försäkras om att denna produkt normalt inte är angripen av skadedjur. Samtidigt bör förhandlaren undersöka om även resten av det parti som produkten distribuerats med är angripet.
Dammlöss bekämpas genom att ta bort lukt från lokaler och produkter genom uttorkning, ventilation och uppvärmning, samt isolera kalla och fuktiga väggar.
Behandling med ett mögel- och svamprensande medel på angripna väggar kan ge ett kortsiktigt resultat. Men på längre sikt är det nödvändigt att ta bort all befintlig fuktighet. Djuren befinner sig i krokarna och kommer att återvända om platsen är gynnsam för dem. För att bekämpa massförekomster kan man använda vanliga spraymedel för hushållsbehov. Den kan handla om pyrethrin samt att man kompletterar med dammsugning, som hjälper tillfälligt, tills man kan påbörja den mer omfattande behandlingen för att ta bort lukt.