Lat: Sitophilus granarius
Den vuxna baggen är 2,5 – 5 mm lång. Som ung är den rödviolett, senare får den en brunaktig färg. Äldre baggar är helt svarta. Den kan inte flyga men kan vandra ihärdigt i värme. Kornvivelns rörelser är ganska långsamma och kan tyckas lite krabbaktig. I svala eller kalla lager är den helt orörlig och stel och kan först röra på sig om temperaturen stiger. Kornvivel lever inte fritt i vårt land. Beståndet överlever på lager där nyskördat spannmål blandas med gammalt spannmål som infekterats sedan innan. Kornviveln lever primärt i korn, men även i hårda bagerivaror som hundkex eller makaroner. Honan lägger ett ägg åt gången i en liten håla som hon först gnagt ut i kärnan av ett korn. När ägget är lagt kamouflerar hon hålet med ett sekret som endast kan påvisas genom färgningsmetod (s. xx).
Inne i kärnan utvecklas ägget sig till en liten larv som strax därpå tar sig ur kärnan. När den vuxit sig stor nog förpuppar den sig. Som vuxen bagge äter den sig ut ur sin puppa. Utvecklingstiden beror främst på temperaturen. Vid 12 °C tar utvecklingen mellan ett halvt år och ett helt år.
Vid 25 °C endast en månads tid. På svenska spannmålslager är det normalt med två generationer om året, men i uppvärmda korn får man räkna med 5-6 årliga generationer. För varje ny generation blir det minst 15 gånger så många baggar som ursprungligen. Kornviveln ser ju ganska fredlig ut, men för var bagge man ser är 20 – 40 larver i full färd med att äta sig ur sin kärna. Ofta påbörjas ett kornvivelangrepp lokalt genom att en yttre orsak, t.ex. att en otät förpackning skapar en s.k. ”varm ficka”, där virveln frodas av de gynnsamma omständigheterna. Skalbaggarna trivs i de höga temperaturer som bildas då fukt ansamlas.
Värme och fukt attraherar sedan äggläggande kornvivlar. När de många larverna utvecklas tätt inpå varandra får deras ämnesomsättning temperaturen att stiga ytterligare, vilket i sin tur får fuktigheten att stiga och skapar en ännu gynnsammare omständigheter för svamp i centrum av den varma fickan.
I ett avancerat stadium kan centrum av en varm ficka bestå av kärnor med kornvivelns larver som dött av den höga värmen på upp till 50 °C. Här kan de ligga tillsamman i en tät massa av svamptrådar (svamphyfer.) Runt omkring kommer det att finnas en zon med lägre temperatur, där det fortfarande läggs en massa ägg som sedan kläcks till nya kornvivlar. Efterhand som den varma fickan växer sig större kommer svampväxten få övertaget och skapa ett mycket stort block av sammansintrat korn och ett enormt antal skalbaggar.
Det finns teorier om att damm från kornvivel-infekterat korn kan vara orsaken till luftvägsallergier hos människor som arbetar med spannmål.
I korn som lagras vid en temperatur under 13 – 14 °C kan baggarna inte reproducera sig om inte det bildas så kallade varma fickor.
Vid stora angrepp av kornvivel är giftgasen fosfin effektivast. I mindre partier och i vanliga hushåll är fysiska metoder mer lämpliga. Uppvärmning till minst 55 °C i en halv timme eller några dagar i frysen kan normalt lösa problemet. I förebyggande syfte bör tomma utrymmen, lager och silos rengöras noggrant och eventuellt behandlas med medel mot ohyra innan nytt spannmål förvaras där.