Uttorkning. De flesta av våra förrådsskadedjur kan leva i ganska torra förhållanden. Det gäller t.ex. kvarnmott och rismjölbaggen, som kan överleva 1% relativ luftfuktighet om de bara har tillräckligt med föda. Uttorkning är dock fortfarande en stressfaktor för dessa djur och kan samtidigt öka effekten av en behandling med kemiskt kontrollmedel. Insekter som tål mycket torka kan elimineras om man behandlar med kiselgur, som är de fossiliserade resterna av små kiselalger. De små och skarpa partiklarna i pulvret repar insekternas skyddande vaxskikt, vilket de till sist dör av då de förlorat vatten för snabbt. Ett preparat är för närvarande godkänt av myndigheterna. Det får endast användas för bekämpning av spannmålsskadedjur i lagrat spannmål som inte har ett högre vatteninnehåll än 13,5, samt mot spannmålsskadedjur i silos och i tomma lokaler där den relativa luftfuktigheten inte är högre än 65%. Kiselgur är inte lämpligt som bekämpningsmedel på spannmålsgnagare eftersom dess larver sitter ordentligt skyddade inne i kärnorna. För att bekämpa skalbaggar och nattfjärilar som lever fritt mellan kärnorna, är metoden dock utmärkt.
Kvalster, dammlöss, fuktbaggar och frömott är beroende av en fuktig miljö och bekämpas enklaste genom att man torkar ut lokalen och produkterna. Kemisk bekämpning av dessa djur kommer sällan vara till nytta om inte luftfuktigheten samtidigt minskas.
Kylning. Desto kallare livsmedel förvaras, ju mindre risk att det kan utvecklas skadedjur i dem. Mycket låga temperaturer, t.ex. -20 °C, brukar döda alla stadier av alla typer av skadedjur på en vecka. Många djur överlever temperaturer kring fryspunkten. Dessa djur övervintrar även utomhus på våra breddgrader. Arter som egentligen hör hemma längre söderut, t.ex. tobaksbaggen, är så känsliga för kyla att de inte tolererar kylskåpstemperaturer under 4 °C särskilt länge. För vanlig skadedjursbekämpning hos företag är djupfrysning förmodligen en ganska opraktisk och dyr lösning, men för mindre partier med t.ex. växtbaserade material är frysning en bra metod.
Kvalster är i allmänhet inte så känsliga för kyla. Många arter reproducerar sig väl vid 4 °C och dör först efter långvarig frysning. Skalbaggar i livsmedel reproducerar sig sällan när temperaturen är under 12-15 °C. Kylning av produkten är dock alltid en fördel. Även om man inte kommer så långt ner i temperatur så att djuret reproduktion stoppas, kommer deras livsprocesser föregå långsammare och man vinner tid så att produkten kan bearbetas eller ätas innan problemen uppstår. Å andra sidan är det värt att komma ihåg att gifter inte fungerar så bra på insekter eller kvalster i en kyld produkt. Kyla kan alltså eliminera effekten av ett tillämpat kemiskt kontrollmedel vid kalla temperaturer.
Värmebehandling. Alla stadier av de insekter och kvalster som omtalas i denna bok dör av endast 30 minuters vistelse i 55 °C varm och torr luft. Vid 50 °C ska man lägga till en timme. Uppvärmning av de produkter som kan tåla det kan alltså vara en effektivt metod. I praktiken är det dock svårare än man tror att uppnå dessa temperaturer inne i produkten, vilket naturligtvis är en förutsättning för att metoden fungerar. Värme är en stressfaktor som samtidigt kan förstärka effekten av kemiska bekämpningsmedel.
Uppvärmning av lokalen kan vara ett giftfritt alternativ till gasning. Här måste man upprätthålla en temperatur av 50 °C under minst 12 timmar för att vara säker på en rimlig effekt. Tänk på att djuren kommer att röra sig bort från värmen och försöka gömma sig i kallare sprickor eller helt enkelt fly om de kan hitta en väg ut. Uppvärmning av en enda infekterad maskin som kanske är svår att ta isär, kan ofta utföras under t.ex. en isolerande pressening om det arbetas på andra platser i lokalen.
Kvävning. Insekter kan överleva lång tid utan syre – en del till och med upp till 8 dagar – men i det långa loppet går det inte. Detta faktum använder man sig av vid lagring av spannmål i lufttäta silor, i s.k. gastäta silor, där den utvecklade eller tillsatta koldioxiden minskar insekternas förmåga att överleva låg syrehalt. Insekter kan också fråntagas tillgången till syre med hjälp av oljor eller fetter, men metoden fungerar bara när det gäller livsmedel där dessa ämnen likväl ska tillsättas. I samband med låg syrehalt skall man räkna med att kemisk bekämpning fungerar sämre. Den giftiga gasen fosfin fungerar t.ex inte på insekter som befinner sig i en syrefri ficka i produkten under gasning.
Mekanisk förstörelse. Många skadedjursproblem löser sig eftersom produkten vid någon tidpunkt kommer att malas, pressas eller på annat sätt bearbetas så att djuren dör. Det finns maskiner på marknaden som med hårdhänt centrifugering dödar insekter och kvalster i spannmål. Mjöl kan behandlas i en ”entoletere” för att säkerställa att det är fri från intakta ägg och annat levande innan paketering. Omrörning och transport, t.ex. av spannmål från en silo till en annan, har en gynnsam effekt då zoner med hög temperatur, s.k. varma fickor, jämnas ut. Men även för att den fysiska hanteringen av gods direkt dödar några av djuren. Ett fritt fall på bara några centimeter slår ihjäl en viss procent av djuren, men få produkter klarar de mekaniska påfrestningar som krävs för att slå ihjäl alla djuren. Insekter och kvalster tål annars förvånansvärt många stötskador. För sakens skull bör det förmodligen nämnas att flugsmällaren är ett utmärkt verktyg men att man naturligtvis inte kan använda den för något annat än att hålla de värsta plågoandarna borta.
Radioaktiv strålning. Joniserande strålning, som röntgen- och gammastrålning, framkallar fysiska och kemiska förändringar i de levande celler som de rammar. Hur mycket beror på dosen, cellens typ och art och därmed vad för en sorts organism man utsätter för strålning. Däggdjur är i allmänhet omkring 100 gånger känsligare än insekter och kvalster. Med joniserande strålning kan man påverka ett insekts- eller kvalsterbestånd på tre sätt: En liten dos ökar antalet mutationer, en något starkare dos kommer att sterilisera och en riktigt stark dos är dödligt.
I praktiken använder man normalt gammastrålning från en kobolt-60-källa. Genom att bestråla spannmål eller andra varor med en dos på 100 Krad, kan man uppnå en fullständig eliminering av alla skadedjur i ett varuparti på en vecka. I praktiken kan man emellertid klara sig med mycket mindre doser. En dos på mellan 10 och 20 Krad kommer visserligen bara döda en liten del av beståndet, men resten kommer att bli sterila inom en vecka eller två. Det kan vara en fördel eftersom de bestrålade och sterila hannarna under en period i viss mån skyddar partiet mot en ny infektion genom att para sig med eventuellt nytillkomna honor. De honor som parar sig med sterila hanar kommer inte att få reproducerande avkomma.
Denna metod används ibland för behandling av brödsäd men kan knappast konkurrera med gasmetoder gällande pris.
Encelliga djur och mikroorganismer är ofta mindre känsliga än insekter och kvalster för strålning av denna art. De doser som används för strålnings-sterilisering av livsmedel och utrustning kommer alltså även att döda alla stadier av skadedjur.
Ljusfällor. Många insekter söker sig till ljus. Det är speciellt attraktivt med ljus som har våglängder i närheten av den ultravioletta delen av spektrumet. En ljusfälla kan fungera på flera sätt: Ljuset kan komma från glödlampor eller lysrör och själva fångstmekanism kan bestå av antingen en korg eller en påse i vilken insekterna sugs in med hjälp av en fläkt, eller dödas av en grill med trådar som har hög elektrisk spänning.
Ljusfällor är i allmänhet mycket effektivt mot getingar och rätt placerade kan de hålla bagerier och grönsaksbutiker praktiskt taget fria från dessa djur. Även förrådsskadedjur, spyflugor, flera olika småflugor och myggor fångas ganska effektivt. Ljusfällor har dock visat sig fungera dåligt gällande de vanliga husflugorna.
I en livsmedelsverksamhet är en ljusfälla inte en garanti mot skadedjur, men strategiskt upphängda, eventuellt i samband med ett sluss-system vid ingångarna, kan de minska risken för att insekter flyger in från utsidan. Inspekteras de regelbundet kan de även ge ledtrådar till vilka djur som för ögonblicket besöker lokalerna.
Placerad man ljusfällor utomhus kommer de blott att locka fler insekter till området än de den dödar. Bland de djur ljusfällan slår ihjäl kommer de flesta av dem att vara harmlösa.
Klisterfällor. Pappersremsor med lim och eventuellt honung är ett gammalt och bra sätt att fånga flugor i köket. Nuförtiden utformat dessa klisterfällor på många finurliga sätt. De finns t.ex. även med tillsatt lockmedel (sexuella feromoner). Men de har än så länge inte blivit effektivare än de välkända spiralformade fällorna.
Klisterfällor kan lindra en plågsam närvaro av flugor i ett kök eller i en mindre butik, men på de flesta livsmedelsföretag kommer de sannolikt att betraktas som föråldrade och inte särskilt estetiskt tilltalande. Klisterfällor för kackerlackor är utformade som små kartonger med ingångshål och lim på bottnen. De kan inte eliminera ett kackerlacksbestånd men de kan hjälpa till att hålla bestånden nere samt visa var och i vilket antal djuren samlas. Klisterfällor för råttor och möss, i form av plattor insmorda med ett mycket starkt lim, marknadsförs b.l.a. i USA. Metoden kommer knappast att accepteras i Norden.
Attraherande och avskräckande doft-och smakämnen. Många insekter reagerar på bestämda dofter genom att röra sig mot källan eller bort från den. Det är också vissa smaker som avgör om insekten börjar att äta eller avisar födan.
Dofter som tilltalar djur kallas för attraktanter. Avskräckande dofter kallas för repellerande.
Feromoner är namnet på en speciell typ av doftämnen som djuren avger, vilket utlöser ett visst beteende hos sina artfränder. De mest kända feromoner är sexuella feromoner, doftämnen som avges av en eller båda könen och attraherar det motsatta könet.
Attraktanter, t.ex i form av syntetiskt sexuella feromoner, kan användas för att locka insekter till fällor och gör insektsgifter mer attraktiva och effektiva. För bekämpning av lagerskadedjur är dessa dofter dock inte tillräckliga, men de är i många fall användbara för övervakning. Sexuella feromoner används i fällor för olika förrådsskadedjur och kackerlackor. Husflugans sexuella feromon tillsätts vissa gifter av den typ som flugorna sedan suger i sig. Repellerande dofter används främst för att skydda människor (myggstift m.m.) och boskap. För att skydda livsmedel är de inte användbara.
Avskräckande ljud. Avskräckande ljud kan i vissa fall användas för att hålla fåglar borta från fruktträdgårdar, etc. men inte med särskilt effektivt resultat.
Under de senaste åren har det kommit en del ultraljudsmaskiner på marknaden.
De avger ljud med variationer från 18 kHz till 40 kHz, ljud som de flesta människor inte kan uppfatta. Teorin går ut på att ultraljud med hög ljudstyrka stör råttor och möss och vissa andra skadedjur, och får dem att fly. Inga experiment i laboratoriet eller i praktiken har dock noterat någon effekt av dessa apparater
En del av dessa anordningar körs med volymer upp till 130 dB, vilket är långt över vad som anses vara skadlig för det mänskliga örat.
Biologisk bekämpning, där man aktivt utnyttjar skadedjurens naturliga fiender, är för tillfället inte aktuellt gällande lagerskadedjur. Det råder ingen tvekan om att rovdjur och parasiter i vissa fall bidrar till att hålla bestånd av lagerskadedjur nere. De djur som under svenska förhållanden spelar störst roll är förmodligen de kvalster som livnär sig på mjölor och mjölkvalster. Möjligen kan de naturliga fienderna användas mer effektivt än vad som görs idag. Problemet är dock att det finns krav på att bekämpningen ska vara snabb och totalt, medan de naturliga fienderna bara kommer att kunna hålla skadedjurens bestånd på en viss nivå.
"Skadedjur Och Andra Gäster Inomhus"
"Vägglus – Stick och Klåda"
"Skadedjur i Livsmedel"
"Husets Dyreliv" - Endast tillgängligt på danska
"Skadedyr i Træ" - Endast tillgängligt på danska
"Stuefluen" - Endast tillgängligt på danska
- ælkjnhlkjnb - 04/03/2021