Antalet av prover, deras storlek och valet av undersökningsmetoder beror på vilken grad av säkerhet man önskar. Vid cost-benefit betonade överväganden bör man låta en zoolog vara med i att definiera problemet och föreslå lösningar som passar varje enskilt fall. Prov kan utgöras av stickprov i paketerade varor eller genomsnittsprover enligt vedertagna principer.
Genomsnittsprover tas allra bäst i förbindelse med att ett varuparti flyttas. Om varupartiet av någon anledning är stationärt kan proverna tas med ett provspjut.
Levande djur uppför sig ofta annorlunda än andra analysobjekt och fördelar sig aldrig homogent i en vara. De kan klumpa sig samman i de delar av ett varuparti som är fuktigt, ljummet eller gammalt. Det kan löna sig att ta de flesta provtagningarna i denna del av varupartiet om man vill vara säker på att hitta djur. Kvalster, dammlöss och andra djur som inte tål torra miljöer kommer ju endast att finnas i prover tagna från varupartiets fuktigaste delar. Om man genomför en genomsnittlig provtagning i en mix av fuktiga och torra delar av ett helt parti, kan man riskera att dessa djur dör då det blir för torrt för dem – vilket naturligtvis ger en felaktig bild av partiets tillstånd. Levande djur kan vandra omkring rätt så mycket. Detta måste man ta hänsyn till både vid själva provtagningen och fragmenteringen av provmaterialet.
Tätslutande plastpåsar är under en kort period tillräcklig säkert mot att skadedjuren flyr provmaterialet. Undersök proverna så fort som möjligt och bevara dem i rumstemperatur tills dess.
Det kan vara frestande att förvara plastpåsar med referensprover som dokumentation för levande djur. Detta bör man dock endast göra under kort tid. Proverna blir ganska snabbt föråldrade och representerar inte längre det parti de togs ifrån.
- ælkjnhlkjnb - 04/03/2021