När någon upptäcker och beskriver ett djur som ännu inte är känt av vetenskapen, är det ett privilegium att ge djuret dess artnamn på latin. Tillsammans med ett släktnamn, även det på latin och som sätts framför det latinska artnamnet, ger detta en entydig identifiering av denna sortens djur. Under tiden använder man, i texter på andra språk än latin, trivialnamn på olika språk i olika länder. Man kallar t.ex Sitophilus granarius för kornvivel när man talar om den i svenska texter, eftersom man kan använda namnet på en meningsfullt sätt i relation till svensk grammatik (ental, flertal, bestämd och obestämd form, genitiv etc.). Trivialnamn uppstår då djurens inverkan skapar ett behov av att skriva och prata om det på lokala språk.
Både de latinska och de nationella namnen på skadedjuren innehåller information om djuren. Några av namnen kan vara mycket informativa om djurens utseende. De upplysningar som man eventuellt får kring biologi och förekomst utifrån namnet, kan vara förvirrande då det ofta speglar det man visste om djuret när man upptäckte det, vilket kan vara länge sedan och fakta ändrats. Tyska och amerikanska kackerlackor är inte speciellt anknutna till dessa länder, medan australisk tjuvbagge faktiskt är invandrad från Australien och numera är mer känd en vanliga tjuvbagge. Dessutom finns det en viss förkärlek i att välja trivialnamn som antyder var djuren hittats i människans omedelbara omgivning trots att djuren är utbredda och ursprungligen levde i naturen. Mjölkvalster, kornkvalster och ugnssmyg är exempel på djur som lever på andra ställen men som fått sitt namn utifrån var de har hittats och blivit oönskade. Därför bör man inte lägga så stor vikt med att tolka djurens namn.
När man identifierat ett djur kan man använda de erfarenheter som andra haft med djuret. Därför bör djur som ertappats i en produkt eller i lokaler hos en firma artbestämmas så snabbt som möjligt. Utifrån hur erfaren man är finns det alltid risk att man gissat fel. När det handlar om livsmedel är de vanligaste arterna så vanligt förekommande att man även som nybörjare bör kunna få hjälp av det som beskrivs i denna bok. När det dyker upp djur som inte motsvarar de arterna som beskrivs på dessa sidor kan man söka information hos mer erfarna kollegor eller fackfolk på museer. Det finns även mer utförlig litteratur eller möjligheter att söka svar via internet.
I artbestämningsnycklar och uppslagsverk är vikten ofta lagd på att visa djuren som fina teckningar i förstoring. Denna form av presentation är mycket korrekt och kan heller inte undgås i denna bok. Till vardags kan det emellertid vara lämpligare med en mindre korrekt nyckel, där man utifrån djurets storlek och form kan ge ett bud på sannolik art och inte minst vilket djur det inte är fråga om.
Bilderna (fig. 4.1-4.37) är gjort på ett underlag av fotokopior av djur. Av tekniska grunder är de presenterade i svart, men de visar djuren i naturlig storlek och svarar till vad man ser med ögat. Använd dem genom att lägga det hittade djuret på den figur som liknar den mest. I översikten (sidan. xx) kan man se djurens namn, några kommentarer samt en teckning av djuret i fråga.
Djur som getingar, tvestjärt och fåglar är inte med i nyckeln. Det gäller även kvalster, som är så små att de inte kan visas. De motsvarar en punkt i denna bok – så hittar du ett så pass litet djur är det förmodligen ett kvalster.
"Skadedjur Och Andra Gäster Inomhus"
"Vägglus – Stick och Klåda"
"Skadedjur i Livsmedel"
"Husets Dyreliv" - Endast tillgängligt på danska
"Skadedyr i Træ" - Endast tillgängligt på danska
"Stuefluen" - Endast tillgängligt på danska
- ælkjnhlkjnb - 04/03/2021