De djur som i naturen tar sig an döda djur har studerats både i sammanhang av rättsmedicinska förhållande och med en mer basal biologiska nyfikenhet. Det är långt ifrån ett enkelt samband mellan vilka arter som ger sig på kadaver, vad de äter, i vilken ordning de visar sig och inte minst de yttre omständigheterna. En del av de insekter som äter kadaver lever även som livsmedelsskadedjur.
1. Skadedjur i fuktiga kadaver: Bålgetingar söker upp döda djur för att skaffa föda till larverna. Spyflugans larver lever i färska kadaver ute i naturen men lägger även ägg i våra köttvaror, som ju på sätt och vis kan betraktas som färska kadaver. Ostflugan ersätter kadaver med fuktiga ostar. Ost samt avföring kan även ersätta kadaver för spyflugan. Mjölk, som ju är en tunn suspension av animaliskt fett och protein, attraherar vanliga husflugor och spyflugor när den bli sur och ostaktig. Flugornas larver kan även utvecklas i mjölkrester. Vätskande sår och obehandlade inflammationer – även hos människor – kan fresta spyflugan till att lägga ägg. Faraomyrans hämtar gärna kött ifrån sår.
2. Skadedjur i torra kadaver: Ängrar (inte khaprabaggen), brokbaggar, tjuvbaggar och olika fjärilslarver spelar en stor roll för den slutgiltiga nerbrytningen av animaliskt vävnad. Andra djur deltaga gärna i nerbrytningsfesten då animaliskt protein är ett attraktivt födoämne, även för djur som annars är vegetarianer. Malda produkter av animaliskt ursprung (köttmjöl, benmjöl, torkat blod, torrmjölk, äggpulver, ostpulver m.m.) angrips även av de djur som vanligtvis föredrar kadaver. Det är lätt att överse att animaliska ämnen ingår i många produkter som man omedelbart inte kan föreställa sig. Det kan t.ex. gälla foder till djur, vissa gödselmedel, soppulver o.likn. Animaliskt fett i ren form (som smör) eller konstgjord vegetabiliskt fett (som margarin) är inte attraktivt för insekter och kvalster men inmundigas gärna av möss, råttor och fåglar.