Avföring

Rätt så ofta hittar man djurens avföring innan man ser själva djuren. I några fall är det möjligt att bestämma djurets art efter spillningens form, färg och storlek,eventuellt tillsammansmed omständigheterna kring fyndet.

Spindelns avföring är gråvit och tunnflytande när den avges. Då och då kan man finna rester av deras bytesdjurs hudskelett i spillningen. Av naturliga skäl finner man den oftast under näten, t.ex. som fläckar i en fönsterkarm eller gråaktiga strimmor utefter väggar eller fönsterrutor. Husspindelns exkrementer hittas ofta bakom tavlor och skåp, alltså på platser där man även söker efter vägglusspillning. Spindelns känns igen på den ljusare färgen,

Vägglöss avger sin blodhaltiga svarta avföring i sina gömställen (s. 44).

Spillningen torkar in till runda fläckar som ibland har en liten ”svans”. De är mycket hållbara och därför nyttiga som spår och bevisnär man misstänker att det finns eller funnits vägglöss iett hem eller en möbel.

Loppor lägger spillningen som droppar av mer eller mindre smält blod. Vanligen avger de flera sådana droppar under det de suger, vilket resulterar i små blodfläckar på huden, på kläder eller lakan. I pälsen på angripna hundar eller katter kan man hitta loppspillningen som mörka torra partiklar av ett knappnålshuvuds storlek.

Lössens avföring är fastare än loppornas och sugs inte upp av tyg. Normalt läggs de som mörka pärlbandsformade små korvar.

Flugspillning kan i form och storlek påminna om vägglusspillning, men är normalt något ljusare. Blodsugande flugor kan dock avge nästan svarta fläckar. Flugprickar avsätts på ljusa underlag, men helst på föremål som hänger ned från taket.

Klädesmalens larver har spillning som man kan finna tillsammans med spinntråd på de platser där larverna har gnagt. De är närmast bollformade och har samma färgsom det tyg som larverna har levt av.

Trägnagande larver av barkborrar, husbockar osv. släpper sin spillning i gångarna och den kallas borrmjöl, Detta borrmjöls utseende kan vara till hjälpnär man ska bestämma vilken art som gnagt ivirket. I många fall krävs det ett mikroskop för att säkert kunna bestämma arten med utgångspunkt från enbart spillningens form.

Kackerlackornas avföring kan, när det gäller de stora arterna, ibland förväxlas med musspillning. Kackerlackans exkrementer är trots allt mindre och känns igen på de skarpt avskurna ändarna och de längsgående åsarna.

Husmössens avföring är valsformad, oftast ca 6 mm långa och 2-2,5 mm tjocka.

Halsbandsmusens spillning är kortare och tjockare än husmusens.

Brunråttans och vattenråttans spillning är cylinderformad, vanligen med trubbiga ändar och ca 17 mm lång och 6 mm tjock, men storleken varierar mycket beroende bl.a. på djurets ålder. Råttor har en tendens till att ha speciella platser som fungerar som ”toaletter”, men spillningsbollarna kan också läggas på tillfälliga platser, några stycken tillsammans i hörn eller längs väggarna.

Svartråttans avföring är kortare och lösare än brunråttans, ca 10 mm långa och 2-3 mm tjocka, och ofta är de litet krokiga och tillspetsade i ändarna. Karakteristiskt för svartråttorna är deras sätt, om de lever t.ex. på en vind, att sprida ut sina exkrementer över hela golvet, medanbrunråttanundersamma förhållanden helst placerar sin avföring ihörnen eller längs väggarna.

Fladdermössens exkrementer kan påminna om musexkrementer, men de är mycket mer porösa eftersom de uteslutande består av finfördelade rester av insekter. Färgen är mörkbrun till svart, och storleken varierar från art till art. Spillningen ligger ofta i mycket stora mängder under djurens sovplatser på vindar och i källare.

Stenmårdens spillning är normalt 8-10 cm lång och 1,2 cm tjock, korvformad och ofta något vriden och utdragen i en spets. Innehållet är ofta hår, fjädrar och några benrester. Färgen är mörkgrå eller svart (se s. 208). Stenmårdens avföring har en stark lukt, och ofta kan man få sehur djuret har särskilda ”toaletter” på lådor eller liknande platser där den lägger spillningen, och där det kan vara stora mängder exkrementer.

Fåglars avföring känner man lätt igen på den iögonfallande vita urinen som avges samtidigt med exkrementerna.