Trä är i många avseenden ett enaståendematerial,ochmed kunskap om dess egenskaper kan man utnyttja dess färdighet till fullo.Under vissaomständigheter är trä något av det mest hållbara man vet.INorgehållst.ex. fortfarandegudstjänst i träkyrkor som byggdes föromkring 1 000 år sedan, men under andra förhållanden kan det försvinna spårlöst efter få år, uppätet av olika djur, röta ochsvampangrepp.
Det är ettnaturligt ledinaturens kretslopp att träd inte bara växer upp utan också bryts ner av andra organismer. Det är bara när vimänniskorvill att trädet bör finnas kvar, som den annars naturliga nerbrytningsprocessen anses skadlig.
Trä är egentligen ett rätt näringsfattigt material,ochdet är fåorganismer somhar specialiserat sigpå att levapå desshuvudbeståndsdelarligninoch cellulosa. De bakterieroch svampar som lever på ved avsöndrar nedbrytningsvätskor (enzymer) som omvandlar ligninet och cellulosan till ämnen som kan tas upp som näring, t.ex. sockerarter.
Några få av de insektsarter som lever på trä avsöndrar samma nedbrytningsvätskor isin tarm (gäller t.ex. husbockslarven), men de allra flesta måste klara sig på annat sätt. Det gör de genom att leva i en eller annan form av samliv (symbios) med mikroorganismer, som kan hjälpa till med näringsupptagandet.
Slutligen är det några arter, t.ex. splintbaggarna, som är beroende av att det finns stärkelse eller socker i träet, vilket kan finnas i splinten på vissa trädslag.
Någotomträets byggnad
På en avsågad trädstam ser man ytterst barken. Närmast under den ligger det tunna tillväxtlagret, och det är här som tjocklekstillväxten sker i levande stammar. Bark bildas utåt och ved inåt. Varje år läggs en ny ring till stammens tjocklek. På våren bildas tunnväggade celler som fungerar bra för vattentransport, vårved. Senare på sommaren bildas mera tjockväggade och ofta mörkare celler, höstved. I ett längssnitt ser man dessa årsringar som ådring i trädet. När träet växer är cellerna i det yttersta skiktet levande och det är där som vattentransporten går från roten till bladen. Denna del av träet kallas splint. Den inre delen, kärnan, består av döda celler. Längst in finns den tunna märgen. Man skiljer på barrträd (tall och gran) och lövträd (ek och björk). Det kan vara svårt att avgöra om det är en bit lövträ eller barrträman håller i handen. Det säkraste kännetecknet är att lövträ har karceller. Dessa bildar särskilda rör som är avsedda för vattentransport. Hosnågra arter kanman se karcellerna med blotta ögat i ett tvärsnitt, de s.k. porerna. Storporade arter är t.ex. ek och ask.
Hos vissa lövträdsarter, exempelvis björk och bok, förekommer inte någon egentlig bildning av kärna, hos andra är kärnan tydlig och mera mörkt färgad.
Det är normalt olikaavfallsämnen, t.ex. garvämnen, som färgar kärnan, och de skyddar också i någon mån mot angrepp av skadedjur och svampangrepp. Igengäld kan man inte impregnera kärnan med träskyddsmedel.
Vilka Djurgnager I Husetsvirke?
I skogen angrips träden av många olika sorters djur. Några äter bladen, men de som är intressanta i detta sammanhang är de insekter som ger sig på själva veden. Några angriper endast friska levande träd, andra söker sig uteslutande tillförsvagade eller dödastammar. Vissa arter klarar sig bara i växtlagret under barken, andra borrar sig in i splint och kärna. Bland de arter som har anpassat sig till döttträ lever några i torr ved. I naturen finns dessa i torkade döda grenar eller döda stammar som fortfarande står upp, medan andra arter endast kan klara sigifuktigt murknande trä.
När man en gång i tiden började använda trä från skogen till redskap och byggnader, följde en del av dessa insekter med och några blev mer eller mindre bofasta i husen.
En del följer helt enkelt med från skogen som ägg eller larver, och de kan inte föröka sig i det bearbetade virket.
De arter som fick sin stora chans och som har blivit allvarliga träskadedjur var de som kunde klara sig i sådant torrt trä som vi har överallt i våra hus. Därtill kommer en del arter som kan uppträda om virket är fukt- eller rötskadat.
Att bestämma träskadedjur
Med få undantag är det larverna som gnager i träet, men de är normalt svåra att finna, och även om man skulle lyckas hala fram en är det besvärligt att säkert bestämma den.
De vuxna insekterna lever bara en kort period, vilket ofta är om sommaren. I de flesta fall måste man därför bestämma djuret efter de spår den lämnar i virket. Gångsystemens form och borrmjölets (avföringens) utseende är karakteristiska för respektive art. Det samma gäller även de flyghål som de vuxna insekterna gnager när de lämnar träet. Träslag, barr- eller lövträ, träets ålder och tillstånd är också sådant som kan ge tips om art.
"Skadedjur Och Andra Gäster Inomhus"
"Vägglus – Stick och Klåda"
"Skadedjur i Livsmedel"
"Husets Dyreliv" - Endast tillgängligt på danska
"Skadedyr i Træ" - Endast tillgängligt på danska
"Stuefluen" - Endast tillgängligt på danska
- ælkjnhlkjnb - 04/03/2021