(Lat: Cerambycidae )
(Plansch 10, s. 27)
Långhorningarna är tämligen stora skalbaggar. De kallas ofta bockbaggar efter de långa antennerna som kan påminna om en getabocks horn.
Långhorningarnas larver är svåra att skilja åt. De är bleka, klotrunda eller flata och bredast framtill vid huvudet, som har mörka kraftiga käkar.
Honan lägger ägg i barkskrevor eller sprickor i träet, och larverna lever i veden. Utvecklingen kan ta många år. Den vuxna larven gnager sig en puppkammare, ofta omgiven av grova gnagspån. Här sker förvandlingen till skalbagge.
Ordet träbock har lite dålig klang i husägares ögon, men det är faktiskt bara en art, husbocken, som är skadegörare. Långhorningarna ställer mycket speciella krav på det trä de angriper. Några trivs bara i lövträ, andra i barrträ, några angriper friskt nyfällt trä, medan vissa arter vill ha rötskadat trä. Flera arter blir allt mer sällsynta i Sverige.
- ælkjnhlkjnb - 04/03/2021