
(Lat: Chelijer cancroides)
(Plansch 2, s. 19)
Ommanplockarienhöggamlapapper eller böcker som legat lite fuktigt kan manhaturenatt stöta på enbokskorpion – det är faktiskt något aven upplevelseatt seensådan liten gynnare kila i vägöversidan!
Bokskorpioner har fyra par ben och de kan röra sig mycket snabbt, både fram- och baklänges.
Det som gör att de liknar pyttesmå skorpioner är att yttersta leden på underkäken bildar ett parklor.När bokskorpionerna rör sig håller de hela tiden dessa klor framför sig. Känselhår på klorna gerdemdeviktigasteupplysningarnaom omvärlden.

Klorna kananvändas tillannat än att kännamed.Ibokskorpionernaslilleputtvärldär de glupskarovdjursomjagar kvalster, hoppstjärtar,dammlöss och andra småkryp somkommer inom deras klors räckvidd, så att de kan gripa tag i dem. Bokskorpionerna har ocksågiftkörtlar som mynnar i spetsen på klorna, och några arter är faktiskt ganska giftigaiförhållande tillsinstorlek. Man har observerat attdebititdjursomvarit betydligt större än de själva och bytet har ögonblickligen dödats. Men de kan aldrig vara ens irriterande förmänniskor,eftersom de äralltförsmåochinte kanbitaigenomvårhud.
Flera arter är mycket vanliga utomhus. Klokrypare ärdet gemensamma namnet på dessa. De håller sig gömdaunder mossa,mellannedfallna blad ochpå andra liknandeplatser.
Några arter är också vanliga på avskrädeshögar, där de lever bl.a. av flugägg ochsmåfluglarver. De drar sig inteheller för attgesigpåvuxnaflugor om tillfälle bjuds. Detta är inte uttryck för storhetsvansinne, och de försöker inte övermanna den i förhållande till dem själva jättestoraflugan. Inte heller försöker desuganäring ur flugan, utan devill endastutnyttjaflugansomett praktiskttransportmedel till andra sophögar med nya flugor ochfluglarver.
- ælkjnhlkjnb - 04/03/2021