(Lat: Vespoidea)
(Plansch 12, s. 29)
Medsina svartgulateckningarochkarakteristiska kroppsform är getingar lätta att känna igen.
I vårt land har vi 7 arter sociala getingar, som till stor del liknar varandra till levnadssätt och utseende. Oftast talar man om dem bara som getingar. De arter som oftast bygger sina bon inomhus är vanliggeting; Vespavulgaris, skogsgeting, V. silvestris och tyskgeting, V.germanica.Bålgetingen, V.crabro,är inte så vanlig (Skåne-södra Norrland), men i gengäld lägger man ordentligt märke till den om den skulle dyka upp.
Det karakteristiska för getingarnas sociala liv är arbetsfördelningen, vilken också är den som gör socialt liv så effektivt. Bland getingar innebär den att honor och hanar ägnar sig åt fortplantning, och arbetarna bygger boet, matar larver och försvarar samhället. Arbetarna är egentligen honor med outvecklade könsorgan.
Till skillnad från tambiet har inte getingarna utvecklat någon metod för att spara föda förövervintring, och påvåra breddgrader är deras samhällen alltid ettåriga. Fram på hösten upplöses samhället och arbetarna fryser ihjäl.
Innan det har gått så långt har nya hanar och honor kläckts och svärmat ut ur boet. Hanarna dör snart efter parningen, medan de unga befruktade getinghonorna uppsöker skyddade platser för övervintring. Vintertid kan man hitta honor i dvala iskrymslen t.ex. på vindar och i uthus.
Honorna kommer vanligen fram i april-maj och börjar var för sig att söka en lämplig plats för sitt nya bo. Det kan vara i en ihålig vägg, under en takbjälke eller under ett takskägg. Boet som honan bygger är klotrunt och stort som en valnöt, Inne i boet bygger hon 10-20 sexkantiga celler. I de uppåtvända ”bottnarna” lägger hon ägg, ett i varje. Så snart äggen kläcks får honan bråttom att hämta mat till larverna, som först efter en månad, alltså i maj-juni, kommer fram som vuxna arbetare ur sina puppor. Detta innebär att samhället tar fart. Honan kan koncentrera sig på äggläggning medan arbetarna bygger och passar larver. På sensommaren kan ett stort getingbo innehålla 5 000-6 000 individer.
Ofta kan man få se getingar sitta och gnaga på telefonstolpar, bräder eller annat virke. De fina trästrimlorna tuggar de ihop med saliv och blir ett bra papper som de kan bygga bo av. Både det yttre skyddande höljet, som påminner om en oval grå fotboll, och själva larvernas celler byggs av detta material.
Larverna lever uteslutande av djurnäring, och bytet är till största delen flugor och fjärilar som getingarna kan fånga i luften. Med sina kraftiga käkar biter de vingar och ben av offret, delar det och tuggar det till runda matbollar som de bär hem till larverna.
Vuxna getingar lever av flytande näring. Man kan få se dem dricka blomsternektar och fruktsaft. Lustigt nog blir också de vuxna matade av larverna. I utbyte mot flugköttet stöter larverna upp en sockerhaltig vätska som arbetarna ivrigt slickar i sig. Förutom att ge arbetarna näring har förmodligen denna ömsesidiga matning en rent social funktion i det att den binder samhällsinvånarna samman.
Större delen av sommaren har getingarna alltså bråttom med hårt arbete, och man ser förvånansvärt lite till dem, även om man har boet i själva huset. Fram emot sensommaren börjar de slarva med passningen av larverna. Från och med nu och tills frosten dödar arbetarna,har de ett dagdrivarliv, och det är nu man kan se dem söka sig till sötsaker. I de flesta fall får man väl snarare betrakta getingarna som ett irritationsmoment än som egentliga skadedjur, även om de kan bli besvärliga i konditorier, fruktaffärer och andra livsmedelsföretag.
I privata hushåll är det särskilt i syltningstiden och när man äter utomhus som man lägger märke tilldem. Eftersom de uppsöker kadaver, slaskspannar och liknande platser är de naturligtvis liksom flugor potentiella smittospridare.
Som alla vet kan de också stickas (s. 50) och i vissa fall kan det finnas anledning att ta bort getingbo som finns i huset. Metoderna är många och här ska bara nämnas ett par av de vanligaste. Under alla omständigheter är det bäst att företa behandlingen på kvällen eller natten, när alla djuren är hemma. Det är då lugnt i boet och getingarna är heller inte så aggressiva imörker och vid de lägre nattemperaturerna. Om boet sitter där man utan risk kan använda öppen eld är det givetvis effektivt att bränna det, t.ex. med en fotogendränkt trasa på en käpp, Annars kan man knyta en påse runt boet och ta det till en plats, där det kan kastas på en eld.
Man kan också pudra ihjäl samhället med insekticid, som med bollspruta sprutas in i ingångshålet. Kommer man inte åt boet får man pudra eller spruta i de ingångsspringor som man tidigare sett getingarna komma genom. Låt däremot bli att stoppa igen ingångarna, eftersom det då är stor risk att djuren hittar en ny utgång som kanske mynnar in ihuset, med ett myller av getingar irummen som följd!
Om man har ett hus där man vet att getingar brukar bygga, kan man inspektera det redan på försommaren för att oskadliggöra ev. bon innan de blir allt för stora.
Syltfällor, dvs. en burk med lite sylt i och en papptratt iöppningen, kan vara effektiva på sensommaren ochhösten. Getingarna går in i fällan och kan inte hitta ut. De dödas med hett vatten.