(Lat: Acheta domesticus )
(Plansch 3, s. 20)
Hussyrsan är släkt med gräshopporna och liksom hos dessa är de bakersta benparet ombildat till hoppben. Vuxna syrsor är ca 2cm långa, ljust gråbruna och med svarta teckningar. De har två par vingar, det bakersta används till att flyga med. I äldre handböcker nämns ofta att arten håller till i bagerier. Nu för tiden finns den mest i värmekulvertar och bakom paneler i närheten av värme. De trivs också i bryggerier och vid oljepannor, och en hel del pannor lär ha plockats itudåman man missuppfattat syrsans sång som ett fel på pannan.
Varma somrar påträffas syrsor ibland utomhus isydligaste Sverige, men annars har de ingen möjlighet att klara sig utomhus. På sensommarens varma fuktiga nätter, sprider sig de vuxna aktivt genom flygning. Det senaste decenniet har syrsorblivitvanliga på soptipparochi gödselstackar i sydvästra Skåne, annars är de rätt sällsynta i vårt land.
De kommer regelbundet in med transporter och kan alltså dyka upp var som helst i landet. Äggen läggs på lite fuktigare mörka ställen, t.ex. vid ett avlopp med en droppande kran. De behöver mycket värme för sin utveckling.
I folktron uppfattades syrsan i gamla tider som hemtrevnadens symbol ”syrsan vid härden”. Då höll den till vid den varma murstocken.
Det är bara hanen som sjunger, och det gör han för att locka till sig honan. Hanarna har sina fasta sångplatser och sjunger genom att gnida täckvingarna mot varandra. På den ena vingen finns en ”kam” som gnids mot en speciell skarp kant på den andra, ungefär som när man drar med tumnageln längs en fickkam. Hanarna har flera olika ”sånger”, en aggressiv om andra hanar råkar komma i närheten, en kraftig välljudande, som är den egentliga kärlekssången, och en mycket lågt ljudande när honan är iomedelbar närhet.
En kärleksfull syrshane kan spela natten igenom, En ihärdig zoolog räknade en gång de enskilda pipen, På ungefär fyra timmar åstadkom syrsan inte mindre än 42000 enskilda sångstrofer.
Det finns vissa personer som upplever sången mycket negativt, men för de flesta låter den som finstämd fågelsång. I det gamla Kina och i Japan odlade man dem och hade en särskild skönsjungande variant. Vid kinesiska kejsarhovet lär t.o.m. hovdamerna haft små guldburar med syrsor på nattygsbordet för att kunna somna in till sången.
Hussyrsan kan livnära sig på nästan allt. Den gillar mest lite mjukare växt- och djurdelar, men kan också äta as. Den odlas ofta som försöksdjur i laboratorier. I boningshus är den ett intressant och harmlöst djur, som tyvärr inte alltid är så lätt att hålla vid liv.
- ælkjnhlkjnb - 04/03/2021