Insekters hudskelett består huvudsakligen av ett flätverk av ett segt böjligt ämne, kitin, mer eller mindre förstärkt med ett hornarktigt material, sclerotin.
Där härdningenärfullständig, som t.ex. i käkarna, har man i själva verket ett av de fastaste ämnen som djurvärlden förmått skapa.Det är hårdare än metaller som bly, zink, aluminium och koppar, vilket innebär att insekter vars mundelar är avsedda att bita med, kan gnaga i dessa material.
Emaljen på våra och andra däggdjurs tänder är nästan lika hård, men den är inte lika lämpad att gnaga i hårda material på grund av sin relativa sprödhet.
Speciellt gnagare kan få för sig att ge sig på mjukare metaller.
Det finns dock ingen djurart som aktivt uppsöker metall för att gnaga iden, och skador uppkommer som regel därför att metallen av ena eller andra anledningen är ivägen för djuret.
Metall som läggs direkt på trä, angripet av träskadedjur, kan utsättas för skador när de vuxna insekterna gnager sig ut i det fria. Allvarliga skador kan ske om takbeläggning av koppar, bly eller zink läggs på läkter, angripna av hornstekel- eller blåhjonslarver. De stora flyghålen i plattorna kan bli orsak till att vatten och fukt kommer in och orsakar röt- eller svampangrepp.
Även trägnagare kan gnaga sig ut genom metallplattor av olika slag.
Om oturen är framme kan insekter i trä gnaga sig ut genom elektriska ledningar och orsaka kortslutning.
Råttor och möss kan också ge upphov till strömavbrott när de gnager i elledningar, och man ska vara medveten om att en blykappa inte behöver vara ett tillräckligt skydd. Råttor och möss kan också gnaga sig intillmatvaror i konservburkar av lättmetall.
- ælkjnhlkjnb - 04/03/2021