(Lat: Rattus norvegicus)
Brunråttan förekommer nästan överallt på jorden. Den härstamma från Östasien där den sedan har spritt sig dels till fots, dels med skepp. Den kom relativt sent till Europa. Dess härjningar omtalas först i början av 1700-talet i vår världsdel. När den väl kommit spreds den snabbt. Brunråttans anpassningsförmåga är mycket stor och ofta tränger den undan svartråttan genom sin effektiva etablering.
Brunråttan kan trivas på väldigt olikaartade platser men är först och främst knuten till bebyggelse, som t.ex. lager och stallar, där den föredrar de fuktigaste platserna. I Norrland har den svårt att klara sig.
I städerna håller den gärna till ikloakerna. Där lever den på det köksavfall som seglar genom kloakledningarna och bygger bo av papper etc. på lite torrare platser. Vid råttangrepp i stadsfastigheter rör det sig ofta om kloakråttor som tagit sig upp genom hål i ledningssystemet. Brunråttan är allätare och äter lika gärna växtdelar som djur, men den kan också uppträda som rovdjur. Får den tillfälle dödar den gärna kycklingar och ällingar.
På många håll i världen får man tyvärr räkna med att råttor äter upp mer än hälften av alla livsmedel. Så illa ställt är det inte hos oss, men förlusterna kan ändå vara stora. Liksom med möss är det söndergnagandet och nedsmutsandet med urin och exkrementer som är den största skadegörelsen. Råtturin och -avföring innehåller ofta sjukdomssmitta som kan innebära risker för människors och djurs hälsa.
Under goda förhållande imagasin och stallar ynglar råttan året om och är ytterst fruktsam. Ett råttpar och dess avkomma kan under loppet av ett är bli uppåt tusen individer!
Råttan är sällskaplig och djuren i ett rått-samhälle känner igen varandra på lukten. De är skygga djur, som företrädesvis är aktiva den mörka delen av dygnet. Råttor vågar sig sällan ut på öppna platser utan färdas helst längst murar och väggar.
- ælkjnhlkjnb - 04/03/2021