(Lat: Aphaniptera )
Loppor är välanpassade till sitt levnadssätt. Deras hårda sega kitinpansar gör dem nästan omöjliga att klämma sönder, och deras höga platta kropp är som gjorda för att slinka ner mellan hår eller fjädrar. Om inte detta hjälper kan loppan alltid rädda sig med ett jättesprång. Ett hopp på 30 cm låter kanske inte så mycket, men det är mer än 200 gånger loppans egen kroppslängd. Det motsvarar ett människohopp på 350 m.
Varje loppart är anpassad till sitt speciella värddjur men kan i de flesta fall också suga blod från andra djur. Av våra ca 30 lopparter kan endast hälften bita människor, men endast en art – människoloppan – kan föröka sig på enbart en kost av människoblod.
Loppägg är glatta, ovala och gråvita, och har en längd på ca 1I4mm. De kan alltså ses med blotta ögat men sätts inte fast vid hår som lusägg, utan får istället falla till marken, varför de ofta återfinns i värddjurets bo. Loppägg kläcks efter ca 10 dagar vid rumstemperatur.
Larverna lever på olika organiska rester, bl. a.på de vuxna loppornas blodhaltiga avföring. Larverna är blinda, vita och maskliknande och försedda med en rad borst på varje led.
Utvecklingen är i hög grad temperaturberoende, och den kan ta från 8 till 150 dagar.
När larverna är fullvuxna förpuppar de sig ien kokong som spinns av sekret från spinnkörtlarna. Kokongerna är normalt täckta av damm och smuts och därför svåra att upptäcka. Puppstadiet kan vara allt ifrån en vecka till flera månader.
Vuxna loppor kan ligga mycket länge, t.o.m. i år, och vänta i kokongen på att något djur ska komma i närheten. Kokongens kläckning framkallas av vibrationer. I hus som stått tomma under många är kan man bara genom att flytta in få de utsvultna lopporna att kläckas.
- ælkjnhlkjnb - 04/03/2021