(Lat: släktet Anthrenus )
(Plansch 8, s. 25 och plansch 16, s. 105)
Mattbaggarna liknar mindre nyckelpigor men de är inte blanka utan har en vacker matt teckning av små svarta och rödgula fjäll som täcker dem.
Larverna är gulbruna och ludna. I England kallas de ”ullbjörn” och i bakändan har de ett knippe långa, spjutformade hår som de kan resa när de känner sig hotade. Vuxna baggar ser man mest om våren. Liksom pälsängrarna sitter de ofta i blommor och äter frömjöl och nektar.
Äggen läggs i fågelbon och andra djurbon eller på torra kadaver, där larverna har mat iform av fjädrar eller hår och köttrester. De kan också leva på döda insekter, och det är något som gör dem fruktade av insektssamlare. En av arterna kallas också för museumsänger (Anthrenus museorum) justavdettaskäl. Mattbaggarna är vanliga djuroch eftersom de vuxna baggarna är skickliga flygare kan man stöta på dem nästan överallt.
Larvernakan vandra långt. Visar desigimängder ietthus är orsaken t.ex.gråsparvbon under taket, filtunderlag, dammtussar på otillgängliga ställen eller kanske bara några döda insekter. Trots sinaallsidigakostvanor är mattbaggarna ganska kräsna. De föredrar ny ren ull som yllegardiner ellerflaggduk ellermjuka, stickade plaggsomkashmirtröjor o. dyl.
Förklaringen till att mattbaggarna uppfattas som ganska nya skadedjur kan vara att de tidigare helt enkelt bara var en av väldigt många textilskadegörare. Mycket tyder också på att våra förfäder kände till dem. Det finns teorier om att det var mattbaggslarver som Odysseusoroade sigför,när han vidsin hemkomstgrepparsingamlahornbåge,”vände och vred den runt och den synade, ängslig att hornet skulle ha frätts av mask medan ägaren inte var hemma”. (Odyssen:sång21,vers395).
- ælkjnhlkjnb - 04/03/2021