När man ser tillbaka på människans utveckling under cirka en miljon år, kan man konstatera att vi till 99 % av denna tid har levt som jägare och samlare. Detta innebär att man har samlade in de ätbara frukter och växtdelar, larver och andra smådjur som man stötte på. Tidigt lärde man sig också att jaga större villebråd med kontinuerligt förbättrade vapen och metoder. Familjens eller gruppens hushåll var dock hela tiden beroende av vad naturen kunde bjuda på. Konsten att lagra föda i stor skala hade man ännu inte tänkt ut.
Skadedjur i t.ex. lager var alltså ett okänt begrepp för våra förfäder, men förmodligen hade de likväl problem med fluglarver i sina jaktbyte och likaså besvär med skadedjur som förstörde deras hudar och pälsverk.
Parasiter var de heller inte befriade från. Lössen satt tätt i deras hår, och vägglöss och loppor myllrade sannolikt i deras grottor som ofta var bebodda generation efter generation genom årtusenden. Säkert störde även myggornas irriterande surr den tidens människors nattsömn, för att inte tala om alla de harmlösa smådjur som de tvingades dela grotta med. Till detta kom svärmar av flugor och andra djur som drogs till boplatsens avfall.
För ungefär 10,000 är sedan kom en avgörande förändring. Man började odla grödor, skörda och hålla husdjur. Denna nya livstil förde med sig fördelar som ett markant tryggare liv och inte minst att ett effektivt jordbruk kunde försörja många fler människor än förr. Men det kom även nya problem med denna utveckling. Djur som tidigare hade levt på vilda sädesslag kunde nu, när deras mat odlades i hela fält, föröka sig som aldrig förr. Näringsspecialister som tidigare hade levt i de vinterförråd som t.ex. vissa gnagare lägger upp, fick nu massor av möjligheter i människans stora spannmålsmagasin. Möss upptäckte även snart det härliga överflödet av mat.
Samtidigt som människan blev bofast skapades alltså helt nya livsvillkor och möjligheter för många djurarter i våra bostäder och djurens stallar. Det fanns plötsligt trähus att gnaga på och textilier och pälsar att leva i.
Bostadshusen blev både jaktmarker och boplatser för många arter som innan dess fått nöja sig med ihåliga träd eller klippskrevor under de kalla vintrarna. Med tiden ökade dessa människoskapta möjligheter och trots tekniska och kemiska hjälpmedel delar vi fortfarande i modern tid husrum med dessa objudna gäster.
- ælkjnhlkjnb - 04/03/2021