Svampar och växter hör egentligen inte hemma i denna bok. Men eftersom svampangrepp och angrepp av träskadedjur ofta sker samtidigt, och då skadorna ibland kan förväxlas, är de värt att beskriva.
En lång rad svamparter kan angripa husets trä, men bara på de ställen där träet är fuktigt. Denna fuktighet kan bero på att man använt fuktigt trä som inte fått tid att torka. Normalt orsakas det av fukt som läckt från otäta tak och väggar, läckande avlopp eller otillräcklig ventilation.
Träsvamp kallas en rad svampar som ofta förekommer i hus. De föredrar trä med en vattenhalt på 30 och 50% . Trä som är angripet av träsvamp är mörkbrunt till svart när det blir vått, men i torrt tillstånd får det torksprickor. Vanligast är källarsvampen, Coniophora cerebella.
Äkta hussvamp, Merulius lacrymans, trivs i trä med en vattenhalt ända ner till 20%. Om träet är angripet kan svampen sprida sig till torrt trä genom att den själv bildar det nödvändiga vattnet vid nedbrytningen av träet.
Hussvamp kan växa flera meter genom sprickor i tegelmurar eller betong, där den inte kan leva, för att nå virke där den kan leva. Svampen sprids också med sporer, som bildas imiljoner och som kan täcka golv och möbler som ett brunt damm. Sporerna kan också spridas av vinden. Hussvamp angriper särskilt barrträ, men också bok och ask. Även andra cellulosahaltiga material som träfiberplattor och papper kan angripas av svampen.
Röta. Det finns ingen skarp gräns mellan röta och svamp. Den väsentliga skillnaden är att rötsvamparna vanligen arbetar mycket långsamt och inte utvecklar några karakteristiska svampbeläggningar. Röta kan framkallas av ett stort antal svampar, men det rör sig som sagt oftast om arter som endast bryter ner träet långsamt. En del träskadedjur trivs endast i trä som är angripet av röta.
Blånadssvamp är beteckningen på en blåaktig missfärgning av veden, orsakad av några mörka mögelartade svampar. Fenomenet förekommer normalt i färskt trä med en vattenhalt på 50-80 %. Bärförmågan försämras inte.
Mögel är lösa beläggningar av mögelsvamp på träets yta. Kan förekomma på fuktigt trä och ofta på kalla ytterväggar med kondensvatten.
Förebyggande åtgärder mot svampangrepp
För att förebygga angrepp bör man se till att trä som byggs in är tillräckligt torrt. Ventilation av dolda utrymmen och dränering måste fungera. Man bör även uppmärksamma ventilationen vid små ”kryputrymmen”strax under takkonstruktionen. Det måste finnas ventilationsöppningar som inte får vara stängda vintertid.
Naturligtvis måste man också se till att vatten inte läcker från vattenledningar, element, avlopp, takrännor etc. Lika illa kan det vara med kondensvatten.
Där mekaniskt träskydd (ventilering etc.) inte är tillräckligt, får man komplettera skyddsåtgärderna med kemiska träskyddsmedel. Genom att behandla träet med olika medel kan man göra det obrukbart som näringskälla för svampar.
En ytbehandling av träet kan ske med spruta eller pensel, eller genom neddoppning. Endast en yteffekt kan uppnås på detta sätt, eftersom medlens inträngningsförmåga är begränsad av träslag och kvalitet, torrhetsgrad, ytans beskaffenhet, ålder etc. En impregnering ger det säkraste skyddet avträ, eftersom alla delar som kan behandlas upptar skyddsmedlet. Många träslags kärnträ låter sig inte impregneras, men vanligen har dessa träslag naturligt skydd i kärnträet, t.ex. tall och ek. Det finns olika impregneringsmetoder, av vilka tryckimpregnering är den effektivaste och vanligaste.
Det finns massor av litteratur om träskydd, bl.a. i Träskyddskommittens informationsblad och ibroschyrer från försäkringsbolag.
Bekämpning avsvampangrepp
När manhittat orsaken till den för höga fuktigheten och vidtagit lämpliga motåtgärder, gäller det att räkna ut vilken svampart det är fråga om. Här behövs ofta en svampexpert, men erfarna byggmästare kan ibland också ge svar.
Äkta hussvamp
Allt angripet trä ska avlägsnas, och eftersom svampen smittar mycket lätt ska avlägsnat virke brännas. På bjälkar och bräder ersätts virket en halv meter utanför angripet trä. Angränsande murar rengörs från svamprester och bränns med blåslampa. Ersättningsträ bör vara torrt och helst tryckimpregnerat, men trä som har behandlats grundligt med ett lämpligt antisvampmedel kan också användas. Hussvampskador behandlas bäst av fackmän.
Andra träsvampar
Här behöver man inte lika drastiska åtgärder, men man bör förhindra fukten och byta angripet trä. Råd och vägledning om svampskador kan man få hoshälsovårdsnämnderna
"Skadedjur Och Andra Gäster Inomhus"
"Vägglus – Stick och Klåda"
"Skadedjur i Livsmedel"
"Husets Dyreliv" - Endast tillgängligt på danska
"Skadedyr i Træ" - Endast tillgängligt på danska
"Stuefluen" - Endast tillgängligt på danska
- ælkjnhlkjnb - 04/03/2021