(Lat: Eristalis tenax )
(Plansch 14, s. 31 och plansch 16, s. 105)
Råttsvanslarverna är inte några skönheter och deras livsmiljö hör inte heller till de mest charmerande. De bor i kloakdiken, gödselstäder och på liknande platser med vatten som är starkt förorenat av organiska ämnen.
I bakändan har de ett andningsrör som kan skjutas ut som ett teleskop och bli upp till 15 cm långt. Med röret kan de nå upp till det syrefattiga vattnets yta. Det är detta svansliknande andningsrör som givit larven dess namn.
När råttsvanslarverna är fullvuxna och ska förpuppa sig, kryper de upp på land och söker upp en någotsånär torr plats för förpuppningen. De kommer då lätt in i förstugor eller källare från pölar i närheten. Pupporna är 10-12 mm långa, gråbruna och nästan äggformade, men de har kvar svansen och liknar närmast små gråa möss.
Om man låter en råttsvanspuppa ligga tills den kläcks, kommer det ut en blomfluga ur den som kallas slamfluga. I motsats till övriga blomflugor påminner slamflugan om tambiet (se plansch 14, s. 31).
Några arter slamflugors larver kan leva i as och har givit upphov till en mycket gammal och hårdnackad myt om att bin skulle kunna uppstå ur ruttnande kadaver. Myten tycks vara äldst i Egypten, där både tjuren och biet var heliga.
I något förändrad form har den funnit väg till Bibeln, där Simson, efter att ha dräpt ett lejon, finner både bin och honung ikadavrets mun. Också igrekisk och romersk litteratur finns många beskrivningar på fenomenet och många anvisningar på hur man bäst slaktar en oxe osv. Myten höll sig långt in mot vår tid. Den slutliga förklaringen, att det alltså rör sig om slamflugor, kom först på 1880-talet.
De råttsvanslarver som råkar komma in är helt harmlösa och det enklaste sättet att bli av med dem är väl att borsta ut dem. Om de å andra sidan kommer upprepade gånger, får man försöka finns ursprunget och dränera så att det inte finns stillastående förorenat vatten, där larverna kan trivas.
- ælkjnhlkjnb - 04/03/2021