Man har länge försökt hålla myggen borta från människan med rök från osande brasor. De gamla egyptierna och romarna gned in sig i starka doftande ämnen från växter. I starten av förra århundradet utvecklades många myggbalsam från växter som nejlika, kanel, lavendel och kamfer m.m. Den bästa olja var citronellaolja som utvanns ifrån ett tropiskt rajgräs. Det används fortfarande, bl.a. i myggljus, men effekten är svag och kortvarig. Under andra världskriget intensifierade man jakten på lämpliga och effektiva medel. Mer än 30.000 olika ämnen har prövats men blott ett fåtal har visat sig någorlunda effektiva.
Effektiva myggoljor. Forskare har kommit fram till att N,N-diethyl-m-toluamid (DEET) och/eller dimethylphthalat var bland de bästa preparaten. Om de används med omsorg kan de verka i många timmar efter man applicerat det. Istället för att använda medlet direkt på huden kan man behandla lätta överdragskläder.
Myggoljornas funktion. Som nämnt hittar stickmyggen främst sina offer via den värme och fukt vi utstrålar. Myggan har små hår på sina antenner som känner av luftens fuktighet. Mycket tyder på att ett effektiv myggmedel bör vara ett ämne som blockerar antennernas fina porer, men som samtidigt förhindrar att den kan känna av fukt i luften. Det är således inte tal om ett medel som avger en direkt doft som myggan ogillar. Man ska inte förvänta att myggoljor håller myggor på avstånd, utan mer förvirrar myggan när den landat på kroppen.
B-vitamin. Det hävdas då och då att stora doser av B-vitamin skulle vara avskräckande. Effekten skulle bero på att B-vitaminet med andra ämnen omvandlas när det utsöndras genom människans hud. Man kan även spåra jäst eller brödlukt hos människor som äter mycket B-vitamin. I kontrollerade försök har forskare inte kunnat bevisa att denna metod skulle ha någon effekt på myggor.
Pyrethrin-rök från rökelsespiraler, eller pinnar och tabletter som uppvärms elektroniskt kan hålla stickmygg borta från ett rum eller en utomhusterass. Vid denna metod är det viktigt att man sitter i själva röken eller har den mellan sig och myggens flygrum.
Ljud. Ett honmygga som flyger slår med sina vingar ca. 320 gånger i sekunden. Det ger en ton med en frekvens på 320 Hertz. Det är detta ljud som man hör när en mygga närmar sig. Hanmyggan har goda hörselorgan på sina buskiga antenner och hittar fram till honorna genom att lyssna sig fram till dem. En fälla som utsöndrar nämnda frekvens kan endast fånga hanmygg och har ingen praktiskt funktion för att fånga de stickande honmyggorna. Honmyggans hörselförmåga är inte lika utvecklad och det har heller inte påvisats att de har någon praktisk funktion. Trots detta kommer det jämt och ständigt apparater på marknaden som hävdar att de kan hålla honmyggorna borta med hjälp av ljud. De sänder ut svaga toner med höga frekvenser, normalt mellan 15.000-20.000 Hertz, vilket är på gränsen av vad våra öron kan uppfatta. Men det finns ingen förnuftig förklaring varför honmyggorna skulle reagera på detta ljud. Trots detta uppfattar en del människor att dessa apparater fungera, men det handlar nog mer om psykologiska mekanismer hos människor som ”vill” att de ska fungera.
Ljus – speciellt i den ultravioletta delen av spektrat attraherar många insekter. Ett antal insektsfällor lockar med ultraviolett ljus och fångar djuren i fållor eller dödar dem med ström. Stickmygg attraheras visserligen av detta ljus men då apparaterna sällan är ämnade för utomhusbruk, eller att de lockar till sig fler myggor än den fångar, så blir effekten mer förödande för populationen av nattsvärmare och andra nattflygande insekter.
Nät. Tyll eller andra lämpliga material för fönster och dörrar är rimliga metoder för att hindra mygg i att komma in i huset eller i campingvagnen.
Om några djur likväl lyckas komma inomhus kan de bekämpas med insektsspray innehållande pyrethrin – ett medek som ät ämnat just för flygande insekter.
- ælkjnhlkjnb - 04/03/2021