Vägglusen är omtalad i grekiska skrifter redan 400 före vår tideräkning. Även Aristotelses nämner dom senare och i ett verk av Plinus från år 77 hävdas det att vägglössen kan användas vid behandling av ormbett. I Tyskland nämns dem på 1100-talet, i Frankrike omkring år 1300. Till Norden ankom vägglusen i slutet av 1600-talet. Förmodligen med pilgrimer som kom resande söderut ifrån. Vägglössen blev snabbt vanligt förekommande och fick därför många smeknamn och ett dåligt rykte med drag av vidskepelse. Vägglus är det dominerande namnet som används idag, men sänglus och väggdjur m. fl. har använts som beteckning förr i världen. Förutom dessa namn antogs det bland befolkningen att plågan blev än värre om man uttalade det ”riktiga” namnet på vägglöss, speciellt vid nyår. Därför beskrev man dem som ”de röda” eller det missledande ”höns” för att undvika det vidskepliga tabuet.
Det fanns andra rätt märkliga ritualer för att undgå vägglusens blodsugande hot. Hade man ett människokranium från en gammal grav placerad centralt i bostaden, så skulle man gärna inte drabbas av vägglusen. Andra trick innebar det komplicerade i att lyckas få ett får att stå i ens säng.
Det är på sin plats att fastslå att vägglöss inte direkt har med hygien att göra. Har den blott tillgång till blod kvittar det om det är rent eller smutsigt i omgivningen.
På 1930-talet började man man på allvar bekämpa vägglusens intrång i människors vardag. För att begränsa dess spridning ställde många kommuner och bostadsföreningar krav om vägglus-certifikat när folk flyttade mellan lägenheter. Bostaden och möblerna blev inspekterade och inget bohag fick flyttas utan att det först säkrats och godkänts. Detta medverkade till att man fick bättre kontroll på problemen. Speciellt efter andra världskriget då man fick tillgång till effektiva syntetiska insektsgifter, såsom DDT, som i hög grad medverkade till att dämpa vägglusens framfart.
Antalet av angrepp låg länge på en låg och konstant nivå. Men i slutet av 1960-talet konstaterades en jämn stigning som kan förklaras av ett ökat resande för vanliga människor. Myndigheterna lyckades hålla problemen i schack med hjälp av kemiska bekämpningsmedel. Dock har detta haft sin begränsning på senare år då vägglössen i högre grad utvecklad större resistens mot de kemiska bekämpningsmedel man annars haft så stor nytta av världen över.