Den skandinaviska djurvärlden är inte statisk, det är sällan något är det i naturen. Arter kommer och går.
Brun pälsänger (Attagenus smirnovi) är ett relativt nytt djur i vår fauna. Den kommer ursprungligen ifrån Afrika. I Europa upptäcktes den först 1961 då E.S. Smirnov (därav artnamnet) hittade ett exemplar i Moskva. Ett par år senare dök ett par bruna pälsängrar upp i Danmark och har sedan dess spridit sig och är vanligt förekommande i många skandinaviska bostäder.
Den vuxna skalbaggen är endast 3-4 mm lång, med bruna täckvingar över bakkroppen medan förkroppen och huvudet är mörkbrunt eller svart.
Honan lägger omkring 50 ägg, larverna är gulbruna och tydligt leddelade och har en penselformad hårborst i bakänden.
Liksom de flesta andra ängerlarver lever de av torkade resten av djur och växter. Det tar ungefär ett halvår för larverna att bli fullvuxna individer och uppnår då en längd på omkring 8 mm. Detta är ursprungligen ett tropiskt djur och trivs således allra bäst vid temperaturer på omkring 24 grader C. Skalbaggarna kan inte föröka sig utomhus på våra nordliga breddgrader.
De vuxna skalbaggarna är aktiva djur och goda flygare. Har man brun pälsänger i sitt hus hittar man dem ofta vid fönsterkarmen då de söker sig mot ljus. På sommardagar flyger de ute i det fria och förflyttar sig på så sätt från hus till hus. De sprider sig normalt genom att baggar eller larver tjuvåker med varor, bagage eller möbler. I bostadshus kan de sprida sig genom rörgenomföringar eller sprickbildningar.
I förhållande till hur vanlig förekommande den bruna pälsängern är i skandinaviska hem, är det anmärkningsvärt hur få skador som rapporterats under årens lopp. Normalt lever larverna dolda i sprickor och springor, där de lever av organiskt material, döda insekter, frö och på smulor de råkar på.
På många platser utomlands har man emellertid upplevt den bruna pälsängern som ett faktiskt skadedjur som lever upp till sitt namn och gnager i päls, ull och fjädrar. De kan även orsaka stora skador på museer, där den kan ödelägga insekts-samlingar och herbarium.
Det är mycket svårt att förebygga förekomsten av brun pälsänger, men oftast är det tillräckligt med att då och då noggrant dammsuga kring sprickor och springor för att hålla nere antalet av skadedjur på en rimlig nivå. En godkänd insektsmedel kan med fördel användas som bekämpning av deras tillhåll.
Pälsänger
Den ’riktiga’ pälsängern (Attagenus pellio) är något större än sin bruna släkting. Den är enfärgad svart med ett par vita fläckar på täckvingarna. Larverna liknar den bruna pälsängerns larver till förväxling, men blir något större.
Pälsängern är en äldre skandinavisk art och kan påträffas på många platser utöver våra bostäder. På sommaren kan man hitta baggarna på blomstrande växter där de äter pollen och nektar.
Äggen läggs främst i fågelbon och i musrede, där larverna sedan lever på fjädrar, hår och annat avfall. Men baggarna kan även flyga inomhus och lägga sina ägg på ull-textiler eller i pälsar.
Störts risk för att få dom inomhus är från fågelbon på tak. Om man får skador på textilier används samma metoder som mot klädmal och mattbaggar.
"Skadedjur Och Andra Gäster Inomhus"
"Vägglus – Stick och Klåda"
"Skadedjur i Livsmedel"
"Husets Dyreliv" - Endast tillgängligt på danska
"Skadedyr i Træ" - Endast tillgängligt på danska
"Stuefluen" - Endast tillgängligt på danska
- ælkjnhlkjnb - 04/03/2021