Värmebehandling. Alla stadier hos insekter är relativt sårbara för hög temperatur. Stiger den blott några få grader över det optimala går vägglusens utveckling i stå med omedelbara konsekvenser som följd. Kommer man upp kring 50 grader under en timmes tid – är värmen direkt dödande. Detta gör att man kan behandla mindre misstänkta föremål i värmeskåp. Gäller det en större lokal måste man se till att den håller 50 grader i minst 12 timmar, samtidigt som man uppmärksammar att djuren kan komma att försöka fly in i kallare sprickor i väggarna. Metoden är alltså inte problemfri och kräver att man har flera termometrar placerade på flera ställen, så att man säkrar att hela rummet har korrekt temperatur.
Kylbehandling. Som nämnt är vägglusen känslig för låga temperaturer. Vanlig djupfrost mellan -18 och -20 grader dödar dem under loppet av 3-4 dagar. Detta utgör således en rimlig metod för behandling av mindre partier av misstänkt material som samtidigt kan hantera denna behandling.
Ogiftiga pulvermedel. Diatoméjord och andra former av finkornig mineraljord har använts som insektsmedel sedan forntiden. Redan romarna blandade mycket fint landsvägsdamm bland det spannmål som skulle lagras. Diatoméjorden verkar primärt genom att ödelägga det vaxlager som skyddar insekterna mot uttorkning. Det verkar rätt långsamt och insekterna dör under loppet av en vecka av vätskebrist. Effekten av detta puder är närmast oändligt om det hålls torrt. Diatoméjord är lämpligt vid behandling av otillgängliga hålrum som fungerar som gömsel för insekter.
Modifierade atmosfärer. Denna princip utgörs av att man ersätter mindre atmosfärisk luft med en syrefattig luft som samtidigt innehåller stora mängder kväve eller koldioxid. Insekterna klarar sig inte länge i en syrefattig atmosfär. Denna behandling kräver dock tid, ofta veckor för att vara effektiv. Det kräver helt tätslutande behållare för det material som ska behandlas. Vägglusen är inte särskilt känslig för kväve men koldioxid har en direkt giftig verkan på den, liksom att värme och tryck påverkar behandlingstiden avsevärt.
Biologisk bekämpning. Att aktivt utnyttja skadedjurens naturliga fiender är en erkänd metod inom land- och skogsbruk. Vägglössen har några naturliga fiender, bl. a. smutsstinkfly (sida xx), men deras naturliga antal kommer aldrig att bli så omfattande att det spelar någon större roll. Att försöka placera ut dem i ett så pass stort antal för att hålla vägglössen i schack – är inte en praktisk metod.
- ælkjnhlkjnb - 04/03/2021