De flesta av oss tycker att det är en ganska vacker syn med duvor som flaxar kring kyrktorn eller kuttrar på stadens torg. Men när de samlas i stora mängder på platser vi inte önskar dem är det smeknamn som ”luftens råttor” som dyker upp.
De stadsduvor vi ser runt omkring oss är vilda tamduvor. Tamduvan kommer ursprungligen från klippduva (Columba livia) och har genom åren avlats fram i många variationer av tamduvor i ett otal färger, former och egenskaper. De duvor som vi ser på våra gator och torg liknar däremot sitt ursprung klippduvan fullständigt.
Klippduvan lever längst Västeuropas klippiga kuster och långt in i Asiens berg och fjäll. Den har aldrig levt i Norden och dess nutida släktingar, stadsduvor, får nöja sig med det konstgjorda klipplandskap som våra hus och byggnader bjuder på.
De förökar sig på hus och byggnader där de kan hitta lämpliga boplatser. Duvor har inte så höga krav och boet är ofta inte mer avancerat än ett par pinnar, lite plast och rikligt med torr avföring.
Duvorna lägger sina ägg under tidig vår. De lägger endast ett par ägg per tillfälle, men kan å andra sidan göra detta 4-5 gånger per säsong. Båda föräldrar turas om att passa äggen till de kläcks och medan ungarna behöver matas. Matningen går till på ett lite speciellt sätt hos duvor.
Deras grundläggande föda är olika sorters frö, vilket inte är optimalt för deras nyfödda ungar. Föräldrarna producerar dock en proteinrik väska av ”duvmjölk” som ungarna får tillgång till när de sticker huvudet ner i föräldrarnas näbb och hals.
Duvor kan har en förmåga att plåga oss människor. Det kan gälla allt ifrån deras rikliga avföring till att deras bomaterial faller ner och stoppar till bostadshusens stuprännor. Deras bo kan även vara utvecklingsmiljöer för kvalster och insekter som sedan kan ta sig in i våra bostäder.
Duvorna kan även vara smittospridare. Det har visserligen inte rapporterats om allt för många fall, men ”duvskit” ska behandlas med försiktighet. I livsmedelsbranschen tolererar man inte på något sätt närvaro av duvor.
Den absolut bästa metoden att begränsa duvornas spridning är att man försöker hindra dem i att föröka sig. Först och främst måste man täppa till vindar och andra platser där de obehindrat kan bygga bo i skydd mot väder och vind.
Även utvändiga bo- och sittplatser bör begränsas. Hål i murar kan göras oåtkomliga med ståltrådsnät och lutande plattor (mer än 45 grader) kan monteras för att hindra duvorna i att få fotfäste. Duvor kan även hållas borta genom olika system av hinder som finns att köpa för ändamålet och säljs och monteras av professionella verksamheter.
Fågelskrämmor, aluminiumfolie, roterande kvarnar osv. har oftast en kortsiktig effekt. Skrämmande ljud är svårt att använda sig av i tätbebyggda områden, och duvor vänjer sig också snart vid sådana medel. Liksom andra fåglar har duvor ett dåligt luktsinne, så avskräckande dofter fungerar heller inte.
Det är viktigt att man försöker begränsa duvornas möjlighet till föda och boplats. Kommuners miljöavdelningar ålägger i olika delar av landet medborgarna att följa föreskrifterna gällande matning av duvor, speciellt då det kan bli en olägenhet för människor och miljö. Kommuner kan även skjuta av allt för stora bestånd av duvor.
Vilda tamduvor är inte omfattade av jaktlagen vilket betyder att de kan skjutas av om de anses orsaka skada eller annan olägenhet.
Man kan även fånga duvor i fällor. Dessa bör kontrolleras morgon som afton och eventuella fångster av ungar ska avlivas. Duvrede och ägg bör avlägsnas då de kan utgöra grogrund för oönskade kvalster och insekter.
"Skadedjur Och Andra Gäster Inomhus"
"Vägglus – Stick och Klåda"
"Skadedjur i Livsmedel"
"Husets Dyreliv" - Endast tillgängligt på danska
"Skadedyr i Træ" - Endast tillgängligt på danska
"Stuefluen" - Endast tillgängligt på danska
- ælkjnhlkjnb - 04/03/2021