Det har funnits kackerlackor på vår planet i minst 250 miljoner år och som fullständigt liknar dem som finns idag. Deras livsstil har förmodligen varit någorlunda likadan med undantag av att det först är i modern tid som kackerlackor fått möjligheten att smaska på brödsmulor i våra kök.
Det är rätt få medlemmar av denna gamla familj av insekter som ger kackerlackorna ett dåligt rykte. De allra flesta, av de mer än 4000 olika sorterna man idag känner till, lever i det fria och har helst så lite som möjligt att göra med människor.
På våra breddgrader finns det ett par utomhuslevande arter som lever i skogar, i sand, på hedar och i gräsmarker.
Kackerlackor är främst ett tropiskt djur och de arter som föredrar värme lever inte ute i naturen. Det är först under de senare hundra åren som dessa djur fått fotfäste i våra nordliga trakter. Tidigare var våra hem helt enkelt för dåligt uppvärmda för att dessa kackerlackor skulle trivas.
Den tyska kackerlackan har ingen speciellt anknytning med vårt grannland Tyskland, men Carl von Linné som gav den namnet blatella germanica ansåg tydligen det.
Det första tecknet på att man har kackerlackor i sitt hus är att rätt stora platta djur med långa ben och kraftiga antenner försöker gömma sig när man tänder en lampa i köket.
Den vuxna tyska kackerlackan är ungefär en cm lång, brunaktig med två mörka ränder på bröstskölden. Den har ett par flygvingar under täckvingarna men använder dom ytterst sällan.
Efter parningen lägger honan sina ägg i en speciell kapsel som är indelat i 30-40 små rum med rum för var sitt ägg. Många arter gömmer dessa ägghållare men den tyska kackerlackan bär istället runt på kapseln utstickande från könsöppningen tills de små ungarna är mogna nog för att myllra ut. Ungarna är utan vingar och ganska breda och mörkare än de vuxna individerna. De utvecklas genom 6-7 nymfstadier och kan bli fullvuxna på två månader vid temperaturer på 30 grader C. Vid lägre temperaturer på 21 grader C tar det ca. ett halvår.
Kackerlackor är sällskapliga djur och man hittar dom ofta samlade på ställen där de kan gömma sig när det blir ljust. Det som får dem att attraheras till andra individer är bestämda doftämnen som bildas i körtlar i tarmen, vilket utsöndras med avföringen och som sedan kan uppfattas med hjälp av sinnesorgan i antennerna. Man har kunnat påvisa att en ensam kackerlacksunge trivs sämre samt växer långsammare än om den har sällskap. Av någon anledning har de små kackerlackorna behov av varandra.
Tyska kackerlackor trivs allra bäst på varma, fuktiga platser med tillgång till vatten. Det innebär att typiska tillhåll är bakom tvättmaskiner och bakungar, i sprickor och springor bakom olika värmekällor.
Utbredningen i våra trakter sker oftast passivt genom transport av varor och emballage, men kackerlackor kan även sprida sig genom värmerörgenomföringar, el samt ventilation.
Kackerlackan kan skada livsmedel genom att gnaga, förorena partier med avföring eller genom den obehagliga doft kackerlackan sprider.
De kan även överföra bakterier, men detta har knappt någon betydelse i relation till andra mer allvarligare smittospridare.
Oavsett detta bör man alltid bekämpa kackerlackor så gott man kan. Gällande bestånd i storkök och på livsmedelsföretag är man förpliktigad att bekämpa.
Deras stora förmåga att föröka sig, och deras dolda livsstil, gör dem svåra att bekämpa. Det blir heller inte lättare att de dessutom hör till de insekter som mycket snabbt utvecklar resistens mot de insektsmedel som finns på marknaden.
Om man kan konstatera kackerlackor i en lägenhet i ett bostadshus riskerar man att de sprids om man endast bekämpar dem lokalt. Därför bör det tillämpas en strategi som inbegriper de närmast närliggande lägenheterna i en eventuell undersökning och bekämpning.
I de flesta fall bör man kontakta professionell expertis gällande skadedjursbekämpning då kackerlackor är oerhört svåra, ofta omöjliga, att helt utrota.
Orientalsk Kackerlacka
I Norden är den orientaliska kackerlackan (Blatta orientalis) inte lika vanligt förekommande som den tyska sorten. Den är större, blir 2,5 cm lång och är lackblank svart. Täckvingarna är mycket små hos honan medan hanens vingar nästintill täcker hela bakkroppen. Deras livstil är i hög grad som den tyska kackerlackan, men den kräver högre temperaturer för att verkligen trivas. En viktig skillnad är att honan inte bär omkring på en kapsel med ägg, utan placerar denna på en mörk och skyddad plats. Kapseln spricker efter ett par månader och de små nymferna tittar ut. Detta betyder att nya kackerlackor kan dyka upp en månad efter att man utrotat vuxna individer.
Amerikansk Kackerlacka
Den största kackerlackan vi kan råka på i Norden är den amerikanska (Periplaneta americana). Båda könen har täckvingar som är längre än själva kroppen. Denna art importeras då och då till våra trakter. Om omständigheterna är gynnsamma, med tillräckligt höga utomhustemperaturer och lämplig fuktighet, kan den amerikanska kackerlackan överleva. Om inte, så dör de ganska snart.
"Skadedjur Och Andra Gäster Inomhus"
"Vägglus – Stick och Klåda"
"Skadedjur i Livsmedel"
"Husets Dyreliv" - Endast tillgängligt på danska
"Skadedyr i Træ" - Endast tillgängligt på danska
"Stuefluen" - Endast tillgängligt på danska
- ælkjnhlkjnb - 04/03/2021