En enskild råtta kan både vara ett intelligent och högst charmerande husdjur. De är lämpliga försöksdjur, tar hand om diverse avfall och utgör även en proteinrik föda för människor på vissa platser i världen. Men oftast betraktas råttan som kungen bland skadedjur. Deras stora aptit på våra livsmedel, potential som smittospridare, imponerande egenskap av att anpassa sig till olika omständigheter och inte minst den stora förökningspotentialen – är en mättande cocktail som de flesta människor betackar sig för.
Det har historiskt funnits två arter av råttor som huserat i våra nordliga trakter – svartråttan och brunråttan. Svartråttan (Rattus rattus) anlände till Europa under medeltiden och härjade våldsamt genom att dess loppor misstänks för att ha spridit pest till människor. Detta orsakade enorma epidemier som oftast kallas för ’svarta döden’, vilket kom att utplåna stora delar av Europas befolkning på 1600-talet.
Idag är svartråttan kategoriserad som utdöd i Sverige men importeras då och då med transporter via havet. De håller då helst till i lagerbyggnader och liknande lokaler i hamnområden. Svartråttan trivs inte ute i det fria på våra breddgrader.
Svartråttan blev bortträngd av Brunråttan (Rattus norvegicus) på 1700-talet. Brunråttan kommer ursprungligen från Östasien men spreds snabbt via båtar och till fots (vattenråttan). Carl Von Linné fick för sig att ge denna art namnet ’norsk råtta’, men orsaken till det är svår att hitta. Den bruna råttan är större, aggressivare och har förmågan att anpassa sig ännu mer än sin svarta släkting.
Selma Lagerlöv beskriver i äventyret ”Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige” kriget mellan de två råttarterna. Sympatin var tydligt på svartråttornas sida när Nils Holgerson med en liten flöjt lockade bort brunråttorna som försökte inta svartråttornas sista tillhåll i Glimmingehus i Skåne. Men det är alltså brunråttan som idag är de som orsakar problem i vår del av världen.
En vuxen råtta är ca 45 cm lång och väger omkring 300 g. Den är normalt mörk eller gråbrun med en ljusare undersida. Inomhus kan de föröka sig året om – upp till 5 kullar – och då det kan vara allt emellan 4 till 12 ungar i varje kull. Med tanke på att det endast tar 3 månader för dessa att bli könsmogna, är det inte svårt att räkna ut deras enorma potential till fortplantningspotential.
Råttorna är praktiskt taget allätare men föredrar spannmål. De äter gärna kött och kan leva som rovdjur och bl.a roffa åt sig kycklingar från en hönsgård om de får tillfälle.
Råttorna är speciellt knutna till stall, lagerbyggnader och bostadshus. I städer är det konstant ett större eller mindre bestånd av brunråttor i kloaksystemet. Eventuella invasioner av råttor orsakas nästan alltid av att dessa ”kloakråttor” tvingas upp från underjorden vid översvämningar, reparationer eller byggen intill deras livsmiljö.
Brunråttan klarar sig även ute i det fria, i häckar, vid flodbanker eller på platser där avfall samlats.
Råttorna är skygga djur som oftast är aktiva när det är mörkt ute. De beger sig helst inte ut i det fria utan färdas längst väggar och murar. De är, tillskillnad från möss, misstänksamma mot nya saker och kan därför undvika fällor. De är även försiktiga när det gäller föda och tar endast ett försiktigt smakprov för att kontrollera om de mår dåligt av det. Om de reagerar mot födan så slutar de äta. Denna medvetenhet gör det inte direkt lättare att bekämpa dem med råttgift. Råttornas fortplantningspotential gör även att de ganska snabbt utvecklar resistens mot de gifter vi försöker bekämpa dem med.
Råttor äter ungefär 1/10 av deras kroppsvikt per dag. De ödelägger livsmedel och kan även förstöra byggnader och anläggningar genom deras kraftiga gnagande. Allt mjukare än järn är en enkel sak för råttornas kraftiga gnagartänder.
Ett stort problem är att de sprider smitta. Råttornas urin och avföring kan sprida den sällsynta men dödliga weils sjukdom eller sk. fältfeber. Det är heller ingen hemlighet att det ofta är just råttor som är ansvariga för de matförgiftningar som salmonellabakterier orsakar.
Det investeras naturligtvis otroligt mycket i råttbekämpning i vårt samhälle. Problemet är så pass allvarligt att det inte kan överlämnas till den enskilda medborgaren. Fastighetsägare och kommuner är förpliktigade att se till att bostadshus och dess närmiljö är säkrad mot råttor. Detta sker genom återkommande kontroller och en effektiv bekämpning när borgare rapporterar upptäckter av råttor.
Bekämpning av råttor med kemiska medel får endast utföras av auktoriserad personal.
Råttbestånd är svårt att hålla nere, men dagens problem är likväl inget mot hur det stod till förr i tiden, då stora populationer av råttor gjorde att man fick betrakta dem som en obehaglig men naturlig del av vardagen.
"Skadedjur Och Andra Gäster Inomhus"
"Vägglus – Stick och Klåda"
"Skadedjur i Livsmedel"
"Husets Dyreliv" - Endast tillgängligt på danska
"Skadedyr i Træ" - Endast tillgängligt på danska
"Stuefluen" - Endast tillgängligt på danska
- ælkjnhlkjnb - 04/03/2021