Fysiologiska typer av människans skabbkvalster, Sarcoptes scabiei, finns hos en lång rad däggdjur som vi ofta kommer i kontakt med.
Pseudoscabies
Skabbkvalster från djur kan vid tillfälle provsmaka på människor som deras värddjur kommer i kontakt med. Kvalsterna kan dock inte etablera sig. Sjukdomen pseudoscabies försvinner kort efter att det ursprungliga värddjuret behandlats för sina kvalster eller att kontakten med djuret upphört. Diagnosen är svår att ställa. Det man ser kan vara små blemmor i huden, alltså inte egentliga gångar i huden. Klådan är det mest framträdande symtom och det är detta som gör att man söker läkarhjälp. I regel är det utifrån blemmornas placering på kroppen som leder till misstanke om skabbkvalster. Blemmornas placering är sammkopplade med hur man umgås med värddjuret, t.ex hur en mjölkbonde tar av och på mjölkmaskinen från kossas spenar och samtidigt utsätter nacken, skuldror och handleder. Kvalster kan lätt ta sig igenom tyger. Hund eller katt i sängen skapar möjligheten för blemmor över hela kroppen. Vanligtvis visar sig pseudoscabies från katt och hund på underarmar, bröst, mage, lår och underbenen. Tänk på att mjällkvalster från hund och katt ger liknande symptomer på människor.
Karenstid
För att få pseudoscabies måste man ha varit i kontakt med ett kvalster-angripet djur under en längre period – tre veckor eller mer. Kvalster och pseudoscabies är en sorts allergisk reaktion på kvalstrens närvaro i huden. De första djuren som gnager sig ner i en ger inga symptom utan aktiverar blott immunförsvaret. Det är först efter några veckor som huden reagerar på nytillkomna kvalster med blemmor och klåda. Om du tidigare haft skabbkvalster – människokvalster eller pseudoscabies – är immunapparaten redan aktiverad och pseudoscabies-reaktionen kommer att komma tidigare.