I början av 1800-talet började man förstå att en del människor fick allergiska reaktioner på damm utan att man kunde hitta orsaken till det. Fenomenet med allergi mot damm misstänktes till en början vara patientens reaktioner mot sina egna döda hudceller. 1964 kunde den holländska läkaren Reindert Voorhorst och hans team på universitetssjukhuset i Leiden, presentera att de hade hittat kvalster i damm och att dessa förmodligen var orsaken till de allergiska reaktionerna. Dessa kvalster, av släkten Dermatophagoides med arterna D. pteronyssinus och D.farinae, var på den tiden inte allmänt kända i hushållen. De håller annars normalt till ute i naturen, i fågelbon och dess omgivning. Man valde att kalla dem för husdammskvalster då de var orsaken till husdammallergi, inte för att man menade att de levde i damm.
Rätt snart kom andra forskare med förklaringar på att kvalstrens förekomst i husdamm berodde på att de åt hudflagor, vilket damm till stor del består av. Denna utsaga ledde sedan till anvisningar på hur man borde göra för att bekämpa kvalster i patienternas hem. Man skulle rengöra mycket noggrant, hålla luften torr och använda gifter om det blir nödvändigt. Men dessa råd gjorde likväl ingen skillnad och gav ingen lindring för patienterna.
De finns möjligen en förklaring till varför kvalsterna inte reagerade som väntat. Om man sätter husdamm i mikroskåp kan man se att det uteslutande är husdammskvalster i sitt spridningsstadier man ser. Döda uttorkade exemplar som inte har levt där man hittat dem. De har t.ex. sällan något tarminnehåll. Om tarmen likväl är kvar så innehåller den inte hudflagor. Kvalster hittar uppenbart inte föda i våra hem (kanske för att de redan är döda) och de producerar tydligen ingen avföring, allergener och förökar sig inte. Det betyder alltså att kvalster inte lever i våra hem – vilket betyder att de kommer utifrån. Denna upptäckt är ännu ny och indikerar ett behov för nya uppdaterade råd till patienterna. Allergenerna är dock fortfarande i kvalstrens kropp, så trots att de är döda är de inte helt harmlösa.
Man hittar även andra kvalster i tester från husdamm. Man känner idag till ca 200 olika arter av kvalster. De som oftast syns till är nämnda husdammskvalster, men även husor, Glycyphagus domesticus och jordgubbskvalster, Tarsonemus sp., är vanliga. Precis som husdammskvalstret lever de flesta av dessa ute i naturen och deras spridningsstadier hamnar av okänd anledningar i den luft vi färdas i.