Hundar, katter och kaninen har varsin typ av mjällskabb. Förr i tiden betraktade man alla som en art (Mjällkvalster Cheyletiella parasitovorax). De kan dock särskiljas bl.a. på formen av sinnesorgan på frambenen. Artbestämmelse bör dock överlämnas till specialister och blir endast aktuellt om man hittar isolerade individer utan att värddjuret är känt. Vardagligt kan man utgå ifrån att den mjällskabb som hittas på katt benämns som kattskabb, på hund kallas det hundskabb och på kanin blir det kaninskabb.
Hundskabb, Cheyletiella yasguri, är så gott som alltid orsak till hudsjukdomar på de hundar som drabbats av hundkvalster. Den syns mest på valpar och unga djur. Men även vi människor kan bli bitna av hundskabb och det ganska våldsamt. I en engelsk undersökning av 102 hundskabbsmittade hundar, visade det sig att ägarna i 83 tillfällen hade symtom på cheyletiellosis.
Kattskabb, Cheyletiella blakei, är inte lika vanlig i våra trakter. I Usa och England har man hittat den i 0,2 respektive 2,7 % av beståndet av tamkatter. Det är inte särskilt ofta som katterna lider av detta. Eftersom katterna är symptomfria kan kvalster smitta kattens kontaktpersoner med cheyletiellosis, vilket är lika besvärande som den man får från hundkvalster.
Kaninskabb, Cheyletiella parasitovorax, har i utlandet hittats i 50-100 % av tama såsom vilda kaniner. Kaniner drabbas sällan av deras kvalster, Kaninkvalster kan bita människor men det är sällan de får tillfälle till det.
"Skadedjur Och Andra Gäster Inomhus"
"Vägglus – Stick och Klåda"
"Skadedjur i Livsmedel"
"Husets Dyreliv" - Endast tillgängligt på danska
"Skadedyr i Træ" - Endast tillgängligt på danska
"Stuefluen" - Endast tillgängligt på danska
- ælkjnhlkjnb - 04/03/2021