Kliar sig hunden eller katten mer än de brukar? Biter de sig i pälsen? Kan du se en loppa? Får djuren klåda av röda knoppar på sin hud – speciellt vid anklarna? Om så är fallet bör du eller en veterinär kontrollera ditt djur för loppor.
Vanlig loppinspektion. Kika i djurets ljumske, där sitter loppor gärna. Gå igenom pälsen genom att föra handen mot djurpälsens riktning så att du enkelt kan se huden. Kika efter svarta partiklar (loppavföring) i pälsen. Kolla även djurets sovplats.
Noggrann loppinspektion. Samla ihopa misstänkt material och undersök det med lupp. Material kan samlas in genom att kamma eller borsta hunden eller katten, eller genom att dammsugning av pälsen med en tilltäppande näsduk instoppad i dammsugarens munstycke. Kika efter vuxna loppor, ägg, larver och avföring.
Loppavföring. Små svarta partiklar, som upplöses och blir röda från det djur loppan sugit ifrån, kan vara loppavföring. De innehåller blod ifrån det djur lopporna har som värddjur. Blodet kan påvisas genom upplösning i vatten och testremsor som används för att upptäcka blod i urin. Försök få fram damm från djurets päls eller dess sovplats och lägg det i ett glas. Doppa testremsan i glaset och avläs resultatet. En positiv reaktion för blod (hemoglobin) kan ha olika orsaker, men närvaron av loppavföring är en av de vanligaste. Om du får en negativ reaktion på testet betyder det sannolikt att djuret inte har loppor på sig och heller inte haft det på ett tag.
Fällor kan även användas för påvisning av loppor i vår omgivning. Men dessa fällor har den begränsning att de enbart attraherar vuxna loppor. Trots det har de använts för att tunna ut i beståndet av dessa besvärliga skadedjur. Man har även tänt stearinljus placerade i fat med vatten. Lopporna attraheras av värmen och fångas på vattenytan. På medeltiden hade man små stycken av päls innanför skjortan som lopporna glatt kröp omkring i. När man sedan tog ut och skakade pälsen föll lopporna av. En annan personlig loppfälla var konstruerad av ett rör med hål i. Inuti röret fanns en honungsindränkt pinne. Man stoppade in den under sina varma kläder och väntade på att lopporna kröp in genom hålen och fastnade i den klibbiga honungen.
Även i våra dagar kan man köpa loppfällor. Det är i princip en ljuskälla som ställs på golvet varpå lopporna hoppar in i fällan och hamnar på en klibbig pappersyta som de fastnar på. Genom att kontroller pappersytan kan man få ett hum om loppbekämpningen har fungerat som den ska. Det är dock endast vuxna loppor som attraheras av dessa fällor, vilket betyder att andra loppor som befinner sig i ett annat utvecklingsstadium undkommer. Man får helt enkelt komplettera med andra metoder.