I fröer från ärtblommande växter kan det leva olika fröätande arter av baggar. De angriper redan fröna när växterna står på marken och följer sedan med plantorna när de skördas och läggs på lager. Här kan de sedan fortsätta att orsaka skada. Resultatet av deras närvaro syns som maskätna ärter, bönor, linser m.m.
De flesta skalbaggarna hör till familjen Bruchidae och de arter som har mest skadeverkan hittas i släkterna Bruchus, Acantoscelides och Callosobruchus. Den vanligaste av dessa skalbaggar är bönbaggen.
Bönbagge
Lat: Acantoscelides obtectus
En 2 – 4 mm lång oval skalbagge som på ovansidan är brun med gulgrön behåring och ljusgrå längsgående ränder. Bönbaggen är tropisk art som hör hemma i Sydamerika. Den kommer till Europa med importerade varor och kan genomföra sina utveckling vid så låga temperaturer som 16 – 17 °C. Under sommarmånaderna och i uppvärmda lagerlokaler kan den göra en hel del skada.
Vid optimala temperaturer mellan 27 – 31 °C, kan skalbaggarna öka deras antal med 25 gånger under en månads tid.
Honorna lägger upp emot 85 vita, avlånga ägg mellan bönor och ärtor. De larver som kläcks är vita och har tre par förhållandevis långa ben. Larverna äter sig omedelbart in i fröna. De tre följande larvstadium som samtliga lever inne i fröna, är fylliga och benlösa.
I slutet av det fjärde larvstadiet förpuppar de sig just under ytan av fröet. Det kan vara rätt trångt med skalbaggar i en enkel böna, man har hittat exempel med upp till 28 larver i en enda böna. Då bönbaggen är medlem av skalbaggefamiljen Bruchidae är den belagd med de importrestriktioner som gäller för hela familjen. Bönbaggen bekämpas på samma sätt som kornviveln.
- ælkjnhlkjnb - 04/03/2021