Djur i livsmedel kommer i en strid ström med importerade varor från sydliga breddgrader. Djuren fördelar sig längst hela distributionskedjan på så sätt att man bara undantagsvis kan spåra källan till den ursprungliga infektionen. Det kan vara svårt att placera ett ansvar om djuren inte upptäcks i de importerade produkterna innan de hunnit smittas av lokala arter här i Sverige. De största mängder produkter transporteras via havet. När skeppen anländer till en tysk eller brittisk hamn blir lasten kontrollerad för eventuella livsmedelsskadedjur. Denna sortens kontroll finns inte i de nordiska länderna. Det är inte säkert om en sådan kontroll hade haft någon väsentlig effekt. De arter som importeras i störst mängder är fortfarande rätt sällsynta här i kalla Nordeuropa. Detta gäller både för de länder som har och inte har kontroll. Man får utgå ifrån att de flesta av de importerade livsmedelsskadedjuren dör kort efter ankomsten p.g.a. kyla eller att de följer med varorna och blir uppätna med dem.
En mindre del av de importerade skadedjuren kan ha turen att hamna i varma omständigheter, vilket ger dom större möjligheten att etablera sig. Det är dessa importerade djur, tillsammans med enskilda djur från den svenska naturen, som utgör våra livsmedelsskadedjur.