I motsättning till ryggradsdjuren bär insekternas deras skelett utvändigt. Det som svarar till vår överhud är ganska enkelt konstruerat och runt huden finns ett hudskelett. Det består av ett system av plattor och rör som inbördes är förbundet med tunnare elastisk hud. Plattorna och rören kan röra på sig likt samma princip som en gammaldags riddarerustning. Hudskelettet består bl.a. kitin och protein. Kitin är ett mycket elastiskt ämne som kemisk liknar cellulosa. Kitinen utgör basen i hudskelettet i form av mikroskopiskt små trådar. Den andra beståndsdelen är protein som är placerat mellan kitintrådarna.
En insektskropp består av tre avdelningar: Huvud, mellankropp och bakkropp. På huvudet finns två sammansatta ögon som består av ett stort antal mindre fasettögon. Hos en del insekter finns det ytterligare några små ögon, 1-3 i antalet placerade i mitten av huvudet.
Huvudet har framtill ett par känselspröt eller antenner som är uppdelade med fogar och kan vara mycket olika utformade på enskilda arter. Några är kamformade, andra klubbformade eller borstformade. Hos kackerlackor och syrsor kan man se eleganta piskformade antenner.
Munorganet är omgivet av flera mundelar som egentligen utgörs av transformerade lemmar. Dessa kan vara mycket olika utformade i olika insektsgrupper. Huvudparten av livsmedelsskadedjuren har bitande mundelar.
Så här är de flesta vingade insekter uppbyggda. a: antenner, b: magplatta, c: höft, ce:
svansformad vidhängande del, f: lår, g: ändtarmsöppning, gemensam kanal för tarm och urinväg, h:
huvud med facettögon och pannögon, ha: parningskrok, p: förbröstet, i regel ganska stort, pe: penis
(endast hos hannen), r: ryggplatta, sp1: främre andninghål, sp 10: bakre andninghål, t: lårben, ta: fot, är i regel flerledad och mynnar ut i klor, ti: skenben, v1: främre vingar (Flugor flyger med
framvingarna. Hos baggarna är främre vingarna stela täckvingar), v2: bakre vingar (hos flugor
används bakre vingarna för att hålla balansen. Baggar använder bakvingarna för att flyga. Fjärilar
använder båda vingpar som flygvingar), I-IX og X är första, nionde och tioende bakkroppsled. De
mjukare delarna av hudskelettet, ledhud, illustrerade med prickar. (Från Weber fra Boas-Thomsen).
Mellankroppen består av tre delar: Förbröst, mellanbröst och bakbröst. De kan vara mer eller mindre sammanväxta. Varje del av mellankroppen har ett benpar. Då bakkroppen i regel saknar lemmar är det typiska antalet ben hos vuxna insekter sex. Ett ben består av höft, lårben, lår, smalben och fot. Hos de flesta insekter består foten av fem delar och den yttre delen har två rörliga klor i änden.
Förutom benen bär de flesta insekter två par vingar. Det ena paret sitter fast på mellanbröstet och det andra i bakbröstet. Vingarna är ofta tunna, genomskinliga, ofärgade plattor, som hålls uppe av ett system av tjocka revben. Hos några insekter är vingarna håriga och hos fjärilarna finns det en tät beklädnad av platta fjäll.
Hos baggarna är det främre vingparet skyddsvingar, vars uppgift är att skydda bakvingar och bakkropp när insekten inte flyger.
Hos några insektsgrupper, t.ex. hos myrorna, finns en midja mellan bröst och bakkropp. De olika delarna i bakkroppen är klädda med en ryggplatta och en motsvarande magplatta, som är förbundna på sidorna av mjuk ledhud. Ursprungligen är bakkroppen konstruerad i 12 led, men hos flertalet av insekter är antalet reducerat. Några av de bakre leden är utformade i fortplantningens tjänst. I den sista delen sitter gadden. Vanligen fattas insekter ben på bakkroppen men hos silverpilen finns det transformerade lemmar på några av bakkroppens fogar. Fjärilslarven har fogarna i bakkroppen mjuka utväxter som även håller fast dom på det underlag de sitter på.
"Skadedjur Och Andra Gäster Inomhus"
"Vägglus – Stick och Klåda"
"Skadedjur i Livsmedel"
"Husets Dyreliv" - Endast tillgängligt på danska
"Skadedyr i Træ" - Endast tillgängligt på danska
"Stuefluen" - Endast tillgängligt på danska
- ælkjnhlkjnb - 04/03/2021