Lat: Ptinus tectus
Kommer ursprungligen ifrån den tempererade zonen vid Tasmanien och Nya Zealand. Den kom först till Europa runt år 1900 men anpassade sig så mycket att den på många platser trängde undan vanlig tjuvbagge. Numera är den utbredd över hela världen. Den vuxna skalbaggen är 3 – 4 mm lång och rödbrun. Täckvingarna är täckta med tätt kort hår. Larven är 3 – 5 mm lång, gulaktigt vit med mörkt huvud. Den är lätt böjd och har mycket små ben. En vuxen hona kan under sin levnadstid lägga omkring 1000 ägg. De är klibbiga och läggs på de saker som larverna kan leva av, dvs. på alla slags torra växter: Korn, foderämnen, mjöl, gryn, kakao, kryddor och växtbaserat material. Även kött- och benmjöl kan användas.
På innertak och tomma lager kan ett bestånd av australisk tjuvbagge livnära sig på rester av insekter och mus- och råttavföring. Även fågelbon och torra kadaver kan utgöra boplats för ett bestånd. När larverna är så pass stora att de är förpuppningsmogna så lämnar de födan. De kan, liksom de vuxna skalbaggarna, gnaga små runda hål genom ett väl paketerat emballage för att på så sätt ta sig ut när de vill. Larverna söker sedan upp en skyddat plats där de spinner en vitaktig, silkes- och pappersaktig kokong där de kan förpuppa sig. Under tiden de förpuppar sig gnager larverna i underlaget, t.ex. ett mjukt träslag, för att göra plats åt kokongen.
Australisk tjuvbagge trivs bäst vid temperaturer omkring 24 °C. Under 10 °C går utvecklingen och resproduktionen i stå. De vuxna skalbaggarna kryper dock fortfarande omkring vid så pass låga temperaturer som 2 °C. Vid rumstemperatur tar utvecklingen från ägg till vuxen 3 – 4 månader. Vid lägre temperaturer tar det längre tid. Vuxna skalbaggar är ljusskygga och är mest aktiva om natten. De angriper samma saker som larverna men kan i motsättning till dem även ge sig på textilier av ull.
- ælkjnhlkjnb - 04/03/2021