På våra breddgrader är det ganska uppenbart att man inte ska behöva ha skadedjur i sina mat. Djuren uppfattas som en förorening och betraktas oftast med avsky när de dyker upp på ställen man inte önskar dem. På ett sätt är detta rätt märkligt då vi ju samtidigt accepterar några av insekternas nära släktingar – skaldjuren – i form av krabbor, hummer och räkor som numera betraktas som delikatesser.
Den ovilja de flesta av oss har mot att sätta tänderna i skalbaggar, myror eller larver är möjligtvis varken välmotiverad eller ursprunglig. Under de år våra förfäder levde på samlarstadiet var insekterna en naturlig del av vardagens meny. Insekter är näringsrika och fulla av proteiner. De naturfolk som fortfarande delvis samlar insekter har metoder till att skilja mellan vilka djur som är bra att äta och de som bör undvikas. Dessa naturfolks hälsa och tillgång till mat är mer tillfredställande än de omständigheter världens miljoner av fattiga befinner sig i – med antingen för lite eller allt för ensidig kost. I våra moderna dagar har det registrerats mer än 1600 arter av insekter som används i vardaglig kost världen över.
Det är förmodligen endast i Europa och i Nordamerika som stora delar av befolkningen blivit så pass bekväm med andra former av animaliska produkter att insekter på menyn glömts bort.
Engelskmannen Vincent M. Holt skrev 1885 en bok där han i förordet frågade varför vi inte åt oss feta på insekter när de likväl redan befann sig i vår mat. Han ansåg det som löjligt att en enkel liten kålmask, som ändå livnärde sig på samma mat vi själva åt, kunde ödelägga aptiten för så många människor. Han menade att man istället borde samla in insekterna och koka näringsrik sås av dem – de kunde ju serveras som tillbehör till grönsakerna. I Holt’s bok finns det många goda idéer och förslag till menyer med insekter som huvudsaklig beståndsdel. Det har gått mer än 100 år sedan boken kom ut och man kan väl lugnt konstatera att boken inte vann över särskilt många läsare.
- ælkjnhlkjnb - 04/03/2021