(Lat: Anobium punctatum )
(Plansch 9, s. 26 och plansch 16, s. 104)
Strimmig trägnagare kallas också dödsur och trämask. När det gäller det senare namnet är det larverna man tänker på. Spåren av dessadyker upp i de flesta äldre hus iSverige. De vuxna baggarna visar sig under sommaren när de gnager sig ut ur det angripna träet genom cirkelrunda flyghål. Det är speciellt vid denna tid på året som träet ”drösar”. Baggarna lever bara ett par veckor. De kan flyga och förväxlas ofta med små flugor. Kort efter kläckningen parar sig baggarna och honorna börjar lägga ägg. Äggen läggs aldrig fritt på glatta ytor utan alltid isprickor, på ändträ eller på ohyvlat trä. Ofta läggs de i gamla flyghål.
Äggen kläcks efter 3-4 veckor och de små larverna gnager sig genast in i träet.
De efterlämnar de beståndsdelarav träet som inte kan smältas. De ser ut somsmåavlånga bollar av avföring (borrmjöl). Allt eftersom de växer blir gången grövre. Larverna lämnar inte träetoch kan därför inte gå mellan olika möbler. Deras utveckling tar 2, 3 eller flera år beroende på temperatur, fuktighet och träslag.
Den mest fördelaktiga temperaturen för trägnagarens utveckling ligger omkring 22-23°C, men den klarar sig också vid lägre temperaturer och trivs även utomhusi virke på våra breddgrader. Träets vattenhalt är avgörande för larvens trivsel. Ju fuktigare desto bättre, bara inte träet är genomvått under en längre tid. Man finner ofta svåra angrepp iträkonstruktioner och inventarier av trä lite fuktiga kök, källare, uthus och stallar. Om luftfuktigheten går under 50 % trivs inte baggarna, och därför kan de inte överleva i det moderna torra rumsklimatet. Strimmig trägnagare kan utveckla sig i nästan alla träslag. Den föredrar dock mjuka träslag och ger sig inte på friskt kärnvirke.
Bokmaskar är trägnagarlarver som lever på papper (s. 107). Att trägnagarlarverna kan livnära sig på alla dessa trämaterial och faktiskt också kan klara sig på ren cellulosa beror på att de i sina tarmväggar har kolonier avsärskilda jästsvampar som bryter ner cellulosan till smältbara sockerarter och förser dem med det nödvändiga tillskottet av vitaminer och kväve, vilket jästsvamparna är istånd att uppta ur luften.