(Lat: Allobophora turgida)
(Plansch 1, s. 18)
Det mest karakteristiska med daggmaskens långsträckta cylindriska kropp är att den är ledad, och alltså består av ett antal tydliga ringar.
Daggmaskens överhud hålls fuktig och hal av slem som utsöndras från körtlar i huden. Låter man en daggmask glida mellan fingrarna märker man att den ändå river något litet, och om man låter den slingra sig över en bit papper hör man ett svagt krafsande ljud. På varje led sitter nämligen några små spetsiga borst, och det är dessa som gör att masken kan ta spjärn och krypa nere i jorden.
Charles Darwin skrev i sinbokom daggmasken, som utgavs 1881: ”Man måste ifrågasätta om det finns något djur som har spelat en så viktig roll i världen”. Stora ord i en berömd mans mun.
Maskens betydelse ligger i att den dels med sina gångar ventilerar och dränerar marken, och dels, vilket nog är ännuviktigare, när den äter sig fram genom jorden, blandar mineralämnen från djupare jordlager med organiska ämnen från jordytan.
Inomhus har daggmaskar ingenting att göra, och att de tas med här beror på att de någon gång kan dyka upp i WC-behållarna. Detta kan ge upphov till stor uppståndelse genom att masken blir felbestämd och uppfattas som inälvsmask från vilket den skiljer sig genom de nämnda borsten. Daggmaskar kommer in i avloppssystemen genom brott på ledningarna, och att de hittas i toalettstolen visar alltså på att något är fel. Någon anledning för den drabbade familjen att genomgå avmaskningkur finns alltså inte!
- ælkjnhlkjnb - 04/03/2021