(Lat: Ctenocephalides canis)
Katt- och hundloppor liknar varandra till förväxling och båda arterna kan leva på bådekatter som hundar. Det är särskilt kattloppan som går på människor.
En katt eller hund kan ha loppor utan att husets mänskliga invånare märker något, men om husdjuret har många loppor på sig ökar naturligtvis risken för att lopporna ger sig på folk.
Skulle katten eller hunden försvinna ur huset kan lopporna bli riktigt plågsamma i sitt sökande efter nya blodvärdar.De loppor som blir kvar har inte ju inte längre något annat val än att angripa människorna. Vid sådana tillfallen kan man trösta sig med att katt- och hundloppor inte kan föröka sig utan sin huvudvärd, och att angreppet alltså kommer att upphöra av sig själv. Å andra sidan kan de klara sig i månader på en diet av människoblod, så det krävs rätt mycket tålamod att vänta på att lopporna ska dö av ålderdom.
Vilda katter kan ge upphov till besvär med loppor. Särskilt på platser där de haft ungar kan det bli loppor itusental. Om katterna avlägsnas utan att deras tillhåll saneras, kan lopplågan bli särskilt påtaglig.
Bekämpning sker genom att man sanerar husdjuren, men det är lika viktigt att få bort larver etc. genom noggrann dammsugning med efterföljande besprutning med insektsmedel.
"Skadedjur Och Andra Gäster Inomhus"
"Vägglus – Stick och Klåda"
"Skadedjur i Livsmedel"
"Husets Dyreliv" - Endast tillgängligt på danska
"Skadedyr i Træ" - Endast tillgängligt på danska
"Stuefluen" - Endast tillgängligt på danska
- ælkjnhlkjnb - 04/03/2021