
(Lat: Staphylinus)
(Plansch 8, s. 25)
De stora kortvingearterna är ganska vanliga i skog och på gräsmark, men man kan också finna dem i trädgårdar, och ibland går de vilse och kommer inomhus
på sin jakt efter bytet, som består av maskar, sniglar och mindre insekter. De känns lätt igen på sin form och på att täckvingarna är betydligt kortare än bakkroppen som är mycket rörlig, De påminner på så sätt lite om tvestjärtar.
Känner kortvingen sig hotad intar den en ställning med bakkroppen uppåtböjd nästan som på en skorpion, men det är ett tomt hot eftersom den varken kan sticka eller nypa med bakkroppen. Man kan spekulera över om den möjligtvis kan ha någon glädje av denna hotställning eller vad man nu ska kalla den. Det är ett faktum att många människor blir ordentligt rädda för den och låter den vara ifred. Sannolikt skräms många av dess naturliga fiender på samma sätt.

Om man råkar klämma en stor kortvinge kan den bita ifrån sig med sina kraftiga käkar, men den kan inte bita hål och är alltså från människans synpunkt helt ofarlig.
- ælkjnhlkjnb - 04/03/2021