(Lat: Siricidae )
(Plansch 11, s. 28 och plansch 16, s. 105)
Två vedstekelarter är vanliga i våra skogar, stor vedstekel(Sirex gigas) och blå vedstekel (S. juvencus). De vuxna steklarna är aktiva varma soliga dagar och de söker efter nyfällda eller försvagade träd. Honan har ett kraftigt äggläggningsröri bakändan. Med det borrar hon hål i barken och lägger ägg i veden, ett eller två i varje hål. Samtidigt med äggen placeras några svampsporer i veden, som gror och gör träet mer lättsmält för larverna. När äggen kläcks börjar larverna gnaga sig in genom veden. Under normala förhållanden tar utvecklingen 2-3 år, men under dåliga betingelser, t.ex. om träet torkar kan utvecklingen dra ut på tiden, ända upp till 10år.
Eftersom hornsteklarna endast lägger ägg på färsk obarkad ved, är enda möjligheten att få dem inomhusfärskt timmer med ”inbyggda” larver, och man kan alltså råka ut för att köpa möbler med hornstekellarver i.Det finns ingen risk för att steklarna ska breda ut sig i huset. Ytterst sällan kan det förekomma så många larver i ett stycke att bärförmågan nedsätts. Normalt finns det ingen orsak att göra något åt steklarna. Å andra sidan kan hornsteklarna göra en viss skada när de gnager sig ut.
De kan t.ex. från isoleringslager gnaga sig upp genom golvbräderna och eventuell takbeläggning, och de kan gnaga sig ut genom takpapp, ja t.o.m. genom blyplåtar (s. 163).
I några områden hittas hornsteklarna som skadedjur i skogen. Detta är anledningen till att virke och emballage som ska exporteras till Australien ska vara garanterat hornstekelfritt.
Hornsteklarna verkar mycket imponerande och kan orsaka en viss rabalder när de dyker upp, men de angriper inte människor på något sätt.
- ælkjnhlkjnb - 04/03/2021