Dammsugaren. Till vardags är dammsugaren absolut det viktigaste redskapet vid skadedjursbekämpandet, både i privata hem och i företag. Dels dödas och avlägsnas många småkryp direkt genom dammsugningen, dels har den en förebyggande verkan. Som beskrivet på s. 10 ”uppkommer” inte smådjur av sig själva, men många av dem trivs bättre där dammet ligger tjockt. Flugsmällan kan vara ett mycket lämpligt vapen vid nedkämpande av ett mindre antal flugor och mygg.
Värme. Insekter är känsliga för höga temperaturer. En upphettning till 60° C är tillräcklig om den varar ½timme. Då dödas både ägg, larver, puppor och vuxna. Det betyder t.ex. att en kokning av tyg dödar eventuella småkryp. Likaså kan uppvärmning av matvaror eller virke vara en tillräcklig bekämpningsåtgärd. Värmen i bastun efter lördagsbadet är också en praktisk och bra bekämpningsmetod.
Köld. Vid temperaturer under +10°C slutar de flesta insekter att röra på sig, deras utvecklingupphör och de slutar lägga ägg. För att döda dem krävs dock mycket lägre temperaturer, och det är stor skillnad på de olika arternas tolerans. Insekter som anpassats till ett tempererat eller arktiskt klimat tål mycket låga köldgrader vintertid (s. 189). Nu är det tack och lov så att de flesta av våra hus- och lagerskadedjur har införts från varmare breddgrader. De klarar sig inte på vintern i ouppvärmda rum och dödas även av en tur ifrysboxen under en veckas tid.
Ljusfällor. Många insekter söker sig mot ljus och speciellt till ljus med en våglängd omkring den ultravioletta delen av spektrum. Det gäller alltså ljus som är osynligt för oss, sk.”svart ljus”. Insektsfångst med hjälp av ljus har länge praktiserats bl.a. av nattfjärilssamlare. Under senare år har man på allvar börjat intresserasig för insektsbekämpning med ljusfällor.
En sådan fälla kan fungera på flera sått. Ljuset kan komma från glödlampor eller lysrör, och själva fångstmekanismen kan antingen bestå av en nätkorg eller påsedär insekterna sugs ner genom en ventil, eller av en trådgrill med hög elektrisk spänning.
Det har visat sig att ljusfällor är mycket effektiva mot getingar. Rätt placerade kan de hålla konditorier och fruktaffärer praktiskt taget fria från dessa djur. Också spyflugor och många småflugor ochmyggor kan i viss utsträckning fångas, men i de flesta fall visar sig ljusfällor vara en besvikelse när det handlar om vanliga husflugor.
För bekämpning av mygg, knott och andra irriterande insekter på terrasser, i restaurangtrådgårdar osv. är ljusfällor olämpliga. Man kan slå ihjäl mängder med insekter med en sådan fälla i sin trädgård, men i de flesta fall drar man bara till sig fler av dem. De som man dödar är till allra största delen helt harmlösa. Under den ljusaste tiden på året finns redan normalt så mycket UV-strålning att ljusfällor blir helt ineffektiva.
Andra fällor. Mot möss och råttor är fällor ofta den bästa bekämpningsmetoden. Se s. 87. De gamla hederliga klibbiga flugfångarna går fortfarande att skaffa, men i allmänhet anses de oestetiska. Kackerlackfällor kan köpas i handeln, men hittills har dessa fällor inte visat sig effektiva.
Radioaktivstrålning.Generellt kan man påverka insekter på tre sätt med radioaktiv strålning. En relativt svag dos förökar antalet förändringar i arvsmassan (mutationer). En något kraftigare dos steriliserar dem, och en ordentlig dos dödar dem. Man har med framgång bekämpat insektsbestånd genom att sätta ut steriliserade hanar i så stor mängd att alla honorna parade sig med dessa och sedan lade obefruktade ägg. Metoden är inte så lämplig när det gäller inomhusskadedjur. Radioaktiv strålning har i försök använts på några platser som bekämpning mot skadedjur i lagrad säd, men metoden visade sig dels oekonomisk, dels hälsovådlig, bl. a. därför att det ska till en mycket stor stråldos för att döda insekter, som kan tåla 500 gånger mer än människor. Försöken har lagts ner.
Biologiskbekämpning i form av rovdjur, parasiter eller sjukdomsframkallande mikroorganismer som håller skadedjuren nere, kan vara mycket effektivt som bekämpningsmetod i jordbruket. Också inomhusskadedjuren har sina naturliga fiender (se t.ex. s. 152), och det är möjligt att dessa kan utnyttjas effektivare än vad som görs idag. Problemet inomhus är oftast att bekämpningen förväntas vara snabb och fullständig, medan de naturliga fienderna endast förmår hålla skadedjursbestånden på en viss nivå, som inte når upp till livsmedelindustrins krav.
Kemiska medel. Närde moderna kemiska insektsgifterna kom fram i början av fyrtiotalet – DDT var det första – var optimismen stor. Dessa medel var effektiva mot flugor, mygg, löss och loppor som spred sjukdomar, och en lång rad växtskadedjur kunde nu bekämpas effektivt. Världens samlade livsmedelsproduktion började öka.
De syntetiska gifterna är fortfarande mycket viktiga vapen i kampen mot undernäring och sjukdom, och många av medlen är utomordentligt effektiva vid användning inomhus. Det har dock visat sig att deras användning inte är så problemfri som man först trodde. Dels kom de mycket omtalade problemen med förgiftning och förorening av miljön (s. 220), dels visade det sig snart att djuren kan utbilda resistens mot medlen (s.220).
Gifterna säljs i olika former. Puder är t.ex. praktiskt vid behandling av springor och skrevor. Sprutmedel användsdär det är olämpligt att ha giftpuder liggande, t.ex. vid impregnering av ull och trä. Insekticider i sprayflaskor har blivit de mest använda i hemmen under de senaste åren. Innehållet består av varierande lösningar av bekämpningsmedel plus en gas som pressar ut lösningen i finfördelad form.Gasen, freon, är dock mycket omdebatterad och misstänks kunna ge svåra bieffekter på miljön. Lackmedlenanvänds t.ex. mot kackerlackor och myror. Då de aktiva beståndsdelarna i dessa är ganska farliga gifter, har man utformat preparaten så att giftet inte kan spridas, utan blir kvar där man har smetat på det. Giftet kryper efter hand sakta fram ur lackrändernaoch på detta sätt uppnår man en effekt under månader.
Tack vare de många andra bekämpningsmedlen är användningen av giftgas numera begränsad till några få användningsområden. Man gasbehandlar säd och foderämnen, tobak och olika kolonialvaror när dessa är infekterade med skadeinsekter. Man gasar även rutinmässigt kvarnarför att rensa dem från kvarnmott.
Det förekommer också gasning mot träskadedjur och gasning av pälsverk innan det lämnas till förvaringsmagasin.
De vanliga insekticiderna, insektsgifterna, kan delas in i 4 grupper efter sina ursprung: a) s.k. naturliga gifter, utvunna ur växter, b) klorerade kolväten, c) organiska fosforföreningar, och d) oorganiska ämnen.
Det viktigaste växtgiftet är pyrethrin, som utvinns ur ett par Chrysanthemum-arter. De är inte så giftigt för varmblodiga djur men verkar mycket snabbt mot insekter. Pyrethrin nedbryts snabbt när det utsätts för luft och ljus, och det ingår ofta i medel som används inomhus, eftersom det inte finns någon risk för rester ilivsmedel.
Protonen eller derris utvinns ur olika tropiska växter och används speciellt iohyremedel.
Till de klorerade kolvätena hör DDT, metoxyklor och lindan. De har inte särskilt stor direkt giftverkan på varmblodiga djur, och orsaken till motståndet mot dessa medelhandlar om deras långsamma nerbrytning. Deras fettlöslighet medför även att de lagras i fettvävnader hos djur och människor. Klorerade gifter ingår i olika myrpuder och vissa träskyddsmedel där man önskar lång effekt.
Till organiska fosforföreningar hördet välkända och tidigare mycket använda giftet paration (bladan). Det är dock mycket giftigt och helt förbjudet. Låggiftiga föreningar är däremot t.ex. malation, som har lika god effekt, men som är betydligt ofarligare för varmblodiga djur.
Vid insektsbekämpning används vissa oorganiska pulver, t.ex. borsyra och kiselgur.
Några av insektsgifterna måste ätas av insekterna för att få önskad verkan. Man kan behandla insektens föda, vilket sker när man impregnerar ylle mot mal, och trä mot trägnagande insekter, men man kan också sätta ut förgiftade beten.
Några av insektspudren har också en gifteffekt i tarmen, och insekterna får dem i sig när de slickar sig rena.
Andra gifter kan tas upp genom huden. De flesta av de moderna syntetiska insekticiderna – sprutmedel, puder eller giftlacker – har denna kontaktverkan.
Gaser påverkar insekternas andningssystem.
Indelningen i dessa tre kategorier är inte helt entydig. En del tarmgifter har svag kontaktverkan, och de flesta kontaktgifter har också effekt i tarmen. Några av kontaktgifterna har svag gasverkan genom avdunstning.